från början var att bli en ventil utåt, samt att bli en dagbok när minnet tryter....
Den skulle handla om vår kamp att bli föräldrar....
Vi har blivit föräldrar nu och jag kommer inte ersätta bloggens ursprungstanke med en barnblogg....
Tack för att du har läst den.
tisdag 23 februari 2016
onsdag 30 december 2015
Smakportioner
den 18/12 började vi med smakportioner och den blev en hit ifrån första stund..... Men den innebar att magen har knipit lite men med magmassage flera gånger när vi är byter blöja så har tarmarna skött sig.....
Idag har vi gjort hemmagjord mat, blodpuddingspure..... Rotfruktspure och kyckling/bet/palsternackspuré .... Mina ambitioner med Ronjas mat är att det ska se aptitligt ut och lukta gott, det gjorde det verkligen med gulbeta.... Blodpuddingspuren såg ut som chokladpudding...
Här är en mycket nöjd dotter med mamman blodpuddingspure
Idag har vi gjort hemmagjord mat, blodpuddingspure..... Rotfruktspure och kyckling/bet/palsternackspuré .... Mina ambitioner med Ronjas mat är att det ska se aptitligt ut och lukta gott, det gjorde det verkligen med gulbeta.... Blodpuddingspuren såg ut som chokladpudding...
Här är en mycket nöjd dotter med mamman blodpuddingspure
Såg här ser det ut i portionsbitar, använder hjärtsilikonisbitsformar
fredag 25 december 2015
Jag tror jag håller på....
att bli kär.....
Den jag börjar få känslor för är denna:
Det är min dotter .....
Jag är påväg tillbaka. Tillbaka efter att ha vart i depressionens klor....
Den jag börjar få känslor för är denna:
Det är min dotter .....
Jag är påväg tillbaka. Tillbaka efter att ha vart i depressionens klor....
tisdag 15 december 2015
Vägen tillbaka....
.... Börjar så sakteliga bli synlig...
Jag börjar må bättre och få tillbaka lite energi...
Har nu varje vecka träffat både BVC-psykologen och dotterns BVC-Ssk , tack vare de besöken och deras pepp så känner jag mig hoppfull.
Med Psykologen har jag fått mig tankeställare, hon har fåt mig att inse att detta är vanligt och att det kommer bli bättre. Jag har "tvingats" be mina nära och kära om hjälp. Jag har fått lära mig att även jag får vara svag och att jag har vänner som mer än gärna ställer upp och hjälper mig precis som jag gör för dem. När jag skriver detta sitter jag i soffan hos en av dem, jag och Ronja är hos hennes ena gudmor sedan igår och ska stanna två nätter till...
Med BVC-ssk har jag fått hjälp att hitta dagliga rutiner som Ronja mår bra i. De rutinerna har även vart bra för mig. Det har handlat om att gå upp, få frukost, sen promenad ute och Ronja sover sedan ute i vagnen några timmar och jag får tid till att bara vara... Därefter är det lunch, lite mystid sedan en EM-tid och vila för Ronja. Sedan kommer hennes pappa hem, vi äter kvällsmat och därefter lite mystid innan det är nattning och sova för Ronja. Kanske låter väldigt tråkigt liv... Men hon är 3,5 månad och detta ska vara vad hon behöver. Vi har oxå fått lära hos babymassage och jobbar med detta att jag och Ronja ska kunna närma oss varandra och hitta något som gör att vi knyter oss närmare varandra.
Jag har även accepterat att det är helt ok att äta antidepp.-mediciner och även vid behovs-medicin när ångesten blir för tuff.
Men det viktigaste av allt i denna resa är att våga berätta om detta och att våga be om hjälp....
Jag börjar må bättre och få tillbaka lite energi...
Har nu varje vecka träffat både BVC-psykologen och dotterns BVC-Ssk , tack vare de besöken och deras pepp så känner jag mig hoppfull.
Med Psykologen har jag fått mig tankeställare, hon har fåt mig att inse att detta är vanligt och att det kommer bli bättre. Jag har "tvingats" be mina nära och kära om hjälp. Jag har fått lära mig att även jag får vara svag och att jag har vänner som mer än gärna ställer upp och hjälper mig precis som jag gör för dem. När jag skriver detta sitter jag i soffan hos en av dem, jag och Ronja är hos hennes ena gudmor sedan igår och ska stanna två nätter till...
Med BVC-ssk har jag fått hjälp att hitta dagliga rutiner som Ronja mår bra i. De rutinerna har även vart bra för mig. Det har handlat om att gå upp, få frukost, sen promenad ute och Ronja sover sedan ute i vagnen några timmar och jag får tid till att bara vara... Därefter är det lunch, lite mystid sedan en EM-tid och vila för Ronja. Sedan kommer hennes pappa hem, vi äter kvällsmat och därefter lite mystid innan det är nattning och sova för Ronja. Kanske låter väldigt tråkigt liv... Men hon är 3,5 månad och detta ska vara vad hon behöver. Vi har oxå fått lära hos babymassage och jobbar med detta att jag och Ronja ska kunna närma oss varandra och hitta något som gör att vi knyter oss närmare varandra.
Jag har även accepterat att det är helt ok att äta antidepp.-mediciner och även vid behovs-medicin när ångesten blir för tuff.
Men det viktigaste av allt i denna resa är att våga berätta om detta och att våga be om hjälp....
fredag 13 november 2015
Förlossningsdepression ...
... Ja det är den diagnosen de har ställt.... Låter nog mer skrämmande än det är eller??
I onsdags träffade vi psykologen för andra gången själva.... Vi pratade mycket om känslor , tillfällen....
Ett exempel som jag själv inte riktigt köper.... När R är glad och skrattar så är man ju nöjd som förälder, men när hon skriker då? Jo då känner jag mig ledsen och misslyckad som förälder.... Men fick mig en tankeställare ... Vad kan jag göra mer än att finnas där när hon är ledsen, hur vet jag att jag som mamma kan hjälpa henne och med vad... Hon har torr blöja, har fått mat och är inte trött.... Hon kanske är ledsen för att vädret är dåligt... Vad kan jag göra åt det??? Skämt å sido med vädret men tror ni hajar...
En annan sak som jag fick i "läxa" att varför ska jag vara perfekt/felfri... Varför ska inte jag oxå kunna ha dippar/må dåligt.... När folk i min omgivning mår dåligt så finns jag där och bryr mig om dem ändå, men själv kan jag int tillåta mig att vara den som behöver hjälp?? Tror att jag har kontrollen men enligt psykologen är det inte kontroll utan det är typiskt depressivt tankesätt/synsätt.... De närmaste i mi omgivning märker md största sannolikhet att jag inte mår bra, men självklart svarar jag att allt är bra när de frågar. Allt ska ju vara bra, jag har ju en underbar dotter....
Just nu är det tufft, men det kommer en dag då det vänder uppåt igen, jag kan hjälpa mig själv genom att låta andra hjälpa mig.... Detta jobbar jag stenhårt på... Att våga släppa "kontrollen" att våga ta emot hjälp och tröst...
Att kunna möta min dotters blick utan att få ångest och bli ledsen.....
I onsdags träffade vi psykologen för andra gången själva.... Vi pratade mycket om känslor , tillfällen....
Ett exempel som jag själv inte riktigt köper.... När R är glad och skrattar så är man ju nöjd som förälder, men när hon skriker då? Jo då känner jag mig ledsen och misslyckad som förälder.... Men fick mig en tankeställare ... Vad kan jag göra mer än att finnas där när hon är ledsen, hur vet jag att jag som mamma kan hjälpa henne och med vad... Hon har torr blöja, har fått mat och är inte trött.... Hon kanske är ledsen för att vädret är dåligt... Vad kan jag göra åt det??? Skämt å sido med vädret men tror ni hajar...
En annan sak som jag fick i "läxa" att varför ska jag vara perfekt/felfri... Varför ska inte jag oxå kunna ha dippar/må dåligt.... När folk i min omgivning mår dåligt så finns jag där och bryr mig om dem ändå, men själv kan jag int tillåta mig att vara den som behöver hjälp?? Tror att jag har kontrollen men enligt psykologen är det inte kontroll utan det är typiskt depressivt tankesätt/synsätt.... De närmaste i mi omgivning märker md största sannolikhet att jag inte mår bra, men självklart svarar jag att allt är bra när de frågar. Allt ska ju vara bra, jag har ju en underbar dotter....
Just nu är det tufft, men det kommer en dag då det vänder uppåt igen, jag kan hjälpa mig själv genom att låta andra hjälpa mig.... Detta jobbar jag stenhårt på... Att våga släppa "kontrollen" att våga ta emot hjälp och tröst...
Att kunna möta min dotters blick utan att få ångest och bli ledsen.....
måndag 2 november 2015
Underbar uppbackning
I fredags var vi och träffade BVC-psykologen. Ett mycket bra första intryck.
En av alla de bra sakerna hon sa var att jag inte var ensam om att må så här efter en förlossning. Det bästa av allt hon sa var att vi ska få hjälp och stöd så att hela familjen kommer må bra och få njuta som en en hel familj.
Upplägget just nu är att jag kommer träffa henne enskilt några gånger.....eller jag och Ronja såklart.... Därefter kommer vi vara alla tre. Finns det behov så kommer hon samarbeta med Ronjas BVC-ssk och även den kontakt O har, allt för att det ska bli så bra som möjligt för oss men framförallt för Ronja.
Jag och Ronja kommer även träffa hennes BVC-ssk en gång i veckan nu ett tag, som ett extra stöd och pushning. Fokuset inför det besöket imorgon kommer vara att få in rutiner över hur en dag ska se ut. När inte ork och energi eller handlingskraften finns riktigt som just nu för mig, så är det extra viktigt med rutiner för bådé Ronjas och min skull....
Ska även tillbaka till läkaren om 4 veckor för att kolla läget med medicinen.
Utöver detta underbara stöd från närhälsan har jag en underbar kompis som tom sjukskrev sig för att bo här några dagar....
Nu gäller det "bara" att jag själv tillåter att lägga över kontrollen och låta andra hjälpa mig.
En av alla de bra sakerna hon sa var att jag inte var ensam om att må så här efter en förlossning. Det bästa av allt hon sa var att vi ska få hjälp och stöd så att hela familjen kommer må bra och få njuta som en en hel familj.
Upplägget just nu är att jag kommer träffa henne enskilt några gånger.....eller jag och Ronja såklart.... Därefter kommer vi vara alla tre. Finns det behov så kommer hon samarbeta med Ronjas BVC-ssk och även den kontakt O har, allt för att det ska bli så bra som möjligt för oss men framförallt för Ronja.
Jag och Ronja kommer även träffa hennes BVC-ssk en gång i veckan nu ett tag, som ett extra stöd och pushning. Fokuset inför det besöket imorgon kommer vara att få in rutiner över hur en dag ska se ut. När inte ork och energi eller handlingskraften finns riktigt som just nu för mig, så är det extra viktigt med rutiner för bådé Ronjas och min skull....
Ska även tillbaka till läkaren om 4 veckor för att kolla läget med medicinen.
Utöver detta underbara stöd från närhälsan har jag en underbar kompis som tom sjukskrev sig för att bo här några dagar....
Nu gäller det "bara" att jag själv tillåter att lägga över kontrollen och låta andra hjälpa mig.
torsdag 29 oktober 2015
Tabubelagda tankar
Vem bestämmer att allt är rosa? Får även vi som kämpat och längtat ha det tufft???
Lite av mina känslor just nu:
Denna skam och skuldkänslor över att jag tycker det är görjobbigt, ska ju vara glad och tacksam, har ju längtat och väntat så länge….
Alla ska kommentera vem hon är lik…. Är hon inte min dotter bara för att hon aldrig kan bli lik mig till utseende…. Trodde inte att jag skulle tycka det är så jobbigt….
Ibland när R är ledsen och ligger på min mage så kan man se hur hon söker efter bröstet, är jag misslyckad för att jag inte kunna ge henne detta. På BB sa det jämt och ständigt att hon hade bra sugteknik och jag hade bra bröstvårtor men ändå gick det inte. Gyn-läkaren sa att det berodde på min kropp, havandeskapsförgiftningen-lågt Hb-högt blodtryck.
Ibland kommer alla känslor och tankar på en gång och det blir bara för mycket, vill bara skrika, gå därifrån. Svårt att prata med O om detta då han har sin GAD och blir bara orolig och då får jag istället göra allt för att dämpa hans mående.
Känner mig så otillräcklig, hinna med R, hemmet, O och mig själv.
Hur mycket märker R av att jag är ledsen?
Svårt att gå ner i varv, slappna av, sova.
Försökte jag tillräckligt med amningen?? All personal på BB pratade enbart om hur bra det skulle vara om jag försökte få igång amningen. Hur jobbigt det var när jag satt där och pumpande medans de gav henne lite mat i en medicinkopp…
NU får ni inte tro att jag inte tar hand om min dotter, njuter av tiden med henne, det gör jag och jag är väldigt glad över att vi har fått henne och jag vet att läget kommer ändras....
Jag eller vi har fått och får mycket stöd av vårt BVC. Jag har börjat medicinera mot min förlossningsdepression och imorgon ska hela familjen träffa BVC-psykolog och jag kommer även få enskilt stöd, så vi får hjälp.
tisdag 6 oktober 2015
Suck... Vad dålig jag är på att uppdatera....
Visst jag har lite mindre egen tid men så illa är det int att jag inte hinner skriva här...
Inser att det nästan har gått en månad sedan det förra inlägget... En omtumlande månad...,
Men vår lilla skatt växer så det knakar....
det är en mycket bestämd dam som vet hur hon vill h det endast 6 veckor gammal....,
Inser att det nästan har gått en månad sedan det förra inlägget... En omtumlande månad...,
Men vår lilla skatt växer så det knakar....
Vi hade ju den förmånen att kunna vara hemma båda två de första veckorna, men i måndags förra veckan var det dags för hennes pappa att återgå till arbetet.... Det var nog väldigt jobbigt för honom, jag tyckte mest det var skönt... Att få eget luftutrymme, jag älskar min man och vill inte vara utan honom men att umgås 24 h , 7 dagar i veckan i 5 veckor.... Pust stön...,men vi fixade det. Då vi gr ersättning har han ju kunnat underlättat enormt... Jag har tom kunnat åka iväg på längre utflykter...
Vår Ronja växer, båd vikt och längd följt hon sin kurva fint... Däremot så har även hennes huvudmått växt, så mycket att på 1-månadskontrollen så ville läkaren ha en extra kontroll och när vi var på den förra veckan så hade det fortsatt växa.... Vi fick då en remiss till barnkliniken och tid samma dag....
Väl där fick vi vänta 1,5 timme och jag hade fått med mig en kompis som stöd, valde att inte delge detta för pappan, då jag vet att med hans GAD så hade jag fått ett helsicke.... Läkarn undersökt Ronja, inte bara huvudet utan hela henne och kund konstatera att det var en pigg och vaken tjej. Att huvudet växt så mycket kunde dels bero på att vid födseln var henens huvud konformat då hon hade väldigt bråttom ut och vi bromsade henne lite, men sedan att det vid de olika mättillfällena hade det vart olika personer som mätt... Men vi ska till BVC igen på tisdag och man ska ha lite koll så det inte fortsätter att sticka iväg nu när det kommer vara samma person.
Men något fint var att hennes BVC-ssk ringde upp oss dagen därpå och undrade hur det hade gått, samt frågade hur vi mådde och hon förklarade varför de gjort så här. Att hon var inte så orolig över att det var nåt fel då Ronja är så pigg och klar men att de ändå vill reagera när kurvan sticker iväg och vara på den 100% säkra sidan. Detta gjorde att jag verkligen känner mig tryggmed henne så på tisdagens agenda över saker att ta upp med henne ska även min hälsa diskuteras...,
Återkommer med ett inlägg om detta, nu vill en viss person ha mat.... Och då är det bråttom... Risk för svält annars tror hon om man inte agerar på sekunden... ;-)
onsdag 9 september 2015
Tiden rullar på....
ja nu är vår dotter helt plötsligt 15 dagar och dagarna rullar på i en rasande fart....
Jag börjar sakteliga återfå krafter även om psyket fortfarande inte är med så börjar nog kroppen återhämta sig....
I söndags fick jag nog, jag kände inte igen mig själv, ringde först sjykhusupplysningen och de i sin tur ville att jag skulle ta kontakt med BB. Jag är orkeslös, yr, huvudvärk, illamående... Andfådd...
BB ville att jag skulle åka in till gynakuten.... Det gjorde jag men först på EM/kvällen för först skulle ju Ronjas farfar och faster komma....
Väl på akuten konstaterades en lågt HB och ett högt blodtryck.....jag fick välja att antingen stanna kvar och invänta läkaren vilket kunde ta hela kvällen eller åka hem och ringa MVC dagen efter... Jag valde MVC...
Så på måndag morgon ringde jag MVC och de skulle ringa upp mig. Det var min underbara BM från tiden innan förlossningen som ringde.... Hon var på krigsstigen sa hon över hur de behandlat mig.... Hon skulle nysta i lite trådar och återkomma ....det gjorde hon och hon hade fixat en tid på gynmott...
Väl där fick jag träffa en underbar läkare.... Han tog sig tid att lyssna på mig och förklarade...
Anledningen till att jag blev inlagd och igångsatt var att jag hade fått havandeskapsförgiftning , därav mitt höga blodtryck trots medicin och den enorma vätskeansamlingen plus att jag hade äggvita i urinen....
Detta plus att jag förlorade massa blod gjorde att jag nu mådde som jag mådde.... Kroppen håller på för fullt att ta hand om alla slaggprodukter och det kan ta tid.... Han skrev Ut järntabletter som jag ska äta i minst 3 månader, remiss till Vårdcentralen för att kolla blodtryck...
Det var så jädrans skönt att någon tog sig tid att lyssna på mig och mitt mående, att jag fick en förklaring till varför jag mår som jag gör...
Han avslutade med att hade jag funderingar eller blev sämre skulle jag bara ringa.... Sedan tyckte han att jag skulle prata med Ronjas BVC-ssk för de är även duktiga på att mamman ska må bra...
Så nu laddar jag om med ny energi och börjar få orken tillbaka mer och mer.....
Jag älskar min dotter och njuter för fullt.... Men det där rosa baby livet som alla skryter om.... Det är inte rosa.... Det är grått ;-)....
Jag börjar sakteliga återfå krafter även om psyket fortfarande inte är med så börjar nog kroppen återhämta sig....
I söndags fick jag nog, jag kände inte igen mig själv, ringde först sjykhusupplysningen och de i sin tur ville att jag skulle ta kontakt med BB. Jag är orkeslös, yr, huvudvärk, illamående... Andfådd...
BB ville att jag skulle åka in till gynakuten.... Det gjorde jag men först på EM/kvällen för först skulle ju Ronjas farfar och faster komma....
Väl på akuten konstaterades en lågt HB och ett högt blodtryck.....jag fick välja att antingen stanna kvar och invänta läkaren vilket kunde ta hela kvällen eller åka hem och ringa MVC dagen efter... Jag valde MVC...
Så på måndag morgon ringde jag MVC och de skulle ringa upp mig. Det var min underbara BM från tiden innan förlossningen som ringde.... Hon var på krigsstigen sa hon över hur de behandlat mig.... Hon skulle nysta i lite trådar och återkomma ....det gjorde hon och hon hade fixat en tid på gynmott...
Väl där fick jag träffa en underbar läkare.... Han tog sig tid att lyssna på mig och förklarade...
Anledningen till att jag blev inlagd och igångsatt var att jag hade fått havandeskapsförgiftning , därav mitt höga blodtryck trots medicin och den enorma vätskeansamlingen plus att jag hade äggvita i urinen....
Detta plus att jag förlorade massa blod gjorde att jag nu mådde som jag mådde.... Kroppen håller på för fullt att ta hand om alla slaggprodukter och det kan ta tid.... Han skrev Ut järntabletter som jag ska äta i minst 3 månader, remiss till Vårdcentralen för att kolla blodtryck...
Det var så jädrans skönt att någon tog sig tid att lyssna på mig och mitt mående, att jag fick en förklaring till varför jag mår som jag gör...
Han avslutade med att hade jag funderingar eller blev sämre skulle jag bara ringa.... Sedan tyckte han att jag skulle prata med Ronjas BVC-ssk för de är även duktiga på att mamman ska må bra...
Så nu laddar jag om med ny energi och börjar få orken tillbaka mer och mer.....
Jag älskar min dotter och njuter för fullt.... Men det där rosa baby livet som alla skryter om.... Det är inte rosa.... Det är grått ;-)....
torsdag 3 september 2015
Förlossningen
Tänkte passa på medans jag kommer ihåg en del att skriva lite om själva förlossningen.....
8.30 på tisdagsmorgonen blev vi inskrivna på förlossningsavdelningen. Först blev vi uppkopplade med CTG.
Kl 10 stack man hål på hinnorna, jäklar vad sjöblött det blev.... Därefter gick vi runt lite på avdelningen och sedan satte vi igång en dvd medans jag gick runt inne på rummet. Alla säger ju att det bästa är att vara uppe och röra på sig....
Vid 12.20 började sammandragningarna komma allt tätare och tätare.....
Vid 14-tiden försökte man sätta in en elektrod som bättre skulle tala om hur barnet mådde,med lyckades inte. Samtidigt satte man igång ett värkatimulerande dropp för att få ordentligt fart på värkarbetet.... Var vi detta laget bara öppen 3 cm...
Efter någon timme ökade man på droppet och lustgasen introducerades.... Helt otroligt hur lustgas kan dämpa smärta så....
Vid 17-tiden skulle man göra ett andra försök att få dit elektroden, nu lyckades man bättre.... Jag var nu öppen 5 cm
Värkarna hade tilltagit och det kändes.....
Vid 18-tiden bad jag om att få epidural innan de ökade på värkdroppet ännu mer.... Varför i hel---e är man så envis och ska klara så mycket själv. Till er som kommer genomgå en förlossning,neråt ner stoltheten och ta epidural innan värkarna blir outhärdliga...
Elektroden lossnade och vid 20.15 skulle man sätta in den igen.... Nepp det blev inget för nu var jag fullt öppen.... Vår underbara barnmorska säger bara att nu ska vi ha barn....
Därefter följde en intensiv period med bra teamarbete, mellan BM-MiG och Pappan...
21.10 så föddes då våran Ronja....
Helt obeskrivligt och overkligt....
Därefter följde några omtumlande timmar.... Moderkakan ville inte släppa.... Ronja lämnades över till sin pappa som slet av sig tröjan och la henne på bröstet, jag rullades iväg till operationssalen.... Förlorade massa blod och de smärtbedövade mig därefter påbörjade deras arbete med att få ut moderkakan....
Jag minns inte så jättemycket mer än att jag kände mig väldigt trygg trots allt folk och rörelser... När detta var klart rullades jag iväg till IVA/postop.... Först 5-6 timmar efter förlossningen fick jag äntligen återförenas med min dotter och man....
8.30 på tisdagsmorgonen blev vi inskrivna på förlossningsavdelningen. Först blev vi uppkopplade med CTG.
Kl 10 stack man hål på hinnorna, jäklar vad sjöblött det blev.... Därefter gick vi runt lite på avdelningen och sedan satte vi igång en dvd medans jag gick runt inne på rummet. Alla säger ju att det bästa är att vara uppe och röra på sig....
Vid 12.20 började sammandragningarna komma allt tätare och tätare.....
Vid 14-tiden försökte man sätta in en elektrod som bättre skulle tala om hur barnet mådde,med lyckades inte. Samtidigt satte man igång ett värkatimulerande dropp för att få ordentligt fart på värkarbetet.... Var vi detta laget bara öppen 3 cm...
Efter någon timme ökade man på droppet och lustgasen introducerades.... Helt otroligt hur lustgas kan dämpa smärta så....
Vid 17-tiden skulle man göra ett andra försök att få dit elektroden, nu lyckades man bättre.... Jag var nu öppen 5 cm
Värkarna hade tilltagit och det kändes.....
Vid 18-tiden bad jag om att få epidural innan de ökade på värkdroppet ännu mer.... Varför i hel---e är man så envis och ska klara så mycket själv. Till er som kommer genomgå en förlossning,neråt ner stoltheten och ta epidural innan värkarna blir outhärdliga...
Elektroden lossnade och vid 20.15 skulle man sätta in den igen.... Nepp det blev inget för nu var jag fullt öppen.... Vår underbara barnmorska säger bara att nu ska vi ha barn....
Därefter följde en intensiv period med bra teamarbete, mellan BM-MiG och Pappan...
21.10 så föddes då våran Ronja....
Helt obeskrivligt och overkligt....
Därefter följde några omtumlande timmar.... Moderkakan ville inte släppa.... Ronja lämnades över till sin pappa som slet av sig tröjan och la henne på bröstet, jag rullades iväg till operationssalen.... Förlorade massa blod och de smärtbedövade mig därefter påbörjade deras arbete med att få ut moderkakan....
Jag minns inte så jättemycket mer än att jag kände mig väldigt trygg trots allt folk och rörelser... När detta var klart rullades jag iväg till IVA/postop.... Först 5-6 timmar efter förlossningen fick jag äntligen återförenas med min dotter och man....
söndag 30 augusti 2015
Den 25 augusti hände det som vi väntat på....
Vi var ju på kontroll den 24 på specialistmödravården och då beslutades det att jag skulle läggas in och att vi på tisdagen skulle bli igångsatta....
8.30 stack de håll på fosterhinnan sedan sattes allt igång. Själva förlossningen förlöpte bra, jag började med lustgas men insåg att smärtorna blev för möe så det var epidural till sist...
21.10 såg sedan våran efterlängtade dotter sina föräldrar för första gången. Hon vägde 3685 gr och var 53 cm...
Därefter tillstöt de vissa komplikationer, min moderkaka ville inte ut och det var akut op, jag förlorade nästan 4 L blod och fick tillbringa några timmar på IVA .... Med vid 3-tiden fick jag sedan återförenas med min familj, man och dotter.....
Igår blev vi utskrivna från BB och är nu hemma och försöker få det nya vardagslivet att fungera...
Ett kort kommer här på vårt underverk
'
8.30 stack de håll på fosterhinnan sedan sattes allt igång. Själva förlossningen förlöpte bra, jag började med lustgas men insåg att smärtorna blev för möe så det var epidural till sist...
21.10 såg sedan våran efterlängtade dotter sina föräldrar för första gången. Hon vägde 3685 gr och var 53 cm...
Därefter tillstöt de vissa komplikationer, min moderkaka ville inte ut och det var akut op, jag förlorade nästan 4 L blod och fick tillbringa några timmar på IVA .... Med vid 3-tiden fick jag sedan återförenas med min familj, man och dotter.....
Igår blev vi utskrivna från BB och är nu hemma och försöker få det nya vardagslivet att fungera...
Ett kort kommer här på vårt underverk
'
lördag 22 augusti 2015
Ingen bebis än.....
Efter hinnsvepningen i fredags hade jag en del värkar, samt flytningar, jag trodde att nu kommer det bli dags.. Men vår bestämda och envisa lilla barn var av en helt annan uppfattning....
Så det kör väl bli återbesök på antenatalmottagningen/ spec- MVC imorgon 11.15....
Nu massa klagovisor..... Jag är så trött.... Svullen till Max, vilket bidrar till att jag lätt får skavsår,..... Sover minimalt ...... Fått klåda som biverkning av blodtrycksmedicinen...
Känns som om jag kommer vara helt slut en dagen det är dags för förlossning....Men nu är det inte långt kvar så jag får plocka fram men envisa sidan h visa vårt knytte att hens mamma vill ha ut henne....
Så det kör väl bli återbesök på antenatalmottagningen/ spec- MVC imorgon 11.15....
Nu massa klagovisor..... Jag är så trött.... Svullen till Max, vilket bidrar till att jag lätt får skavsår,..... Sover minimalt ...... Fått klåda som biverkning av blodtrycksmedicinen...
Känns som om jag kommer vara helt slut en dagen det är dags för förlossning....Men nu är det inte långt kvar så jag får plocka fram men envisa sidan h visa vårt knytte att hens mamma vill ha ut henne....
torsdag 20 augusti 2015
Hinnsvepning nummer 3
Igår torsdag var vi åter på plats på antenatalmottagningen. Fick träffa en helt ny läkare...
Hon kontrollerade fostervatten, flöde till och från via navelsträngen , sedan gjorde hon en ny hinnsvepning. Livmoderstappen hade mjuknat....
De tidigare hinnsvepnngarna har jag legat raklång på bristen med knäna uppdragna , igår fick jag ligga i gynstolen, jäklar och pannkaka vad de kändes ....sedan dess har jag små och fler sammandragningar , flytningar....
Håller på att googla ihjäl mig..... De flesta föder inom 48 timmar...en del händer inget på....
Men om vi kommer till dem på måndag så borde jag ha öppnat mig mer etc... Om vi nu inte föder i helgen..,.
Mitt blodtryck däremot hade stigit så nu höjdes den medicinen...
På återseende
Hon kontrollerade fostervatten, flöde till och från via navelsträngen , sedan gjorde hon en ny hinnsvepning. Livmoderstappen hade mjuknat....
De tidigare hinnsvepnngarna har jag legat raklång på bristen med knäna uppdragna , igår fick jag ligga i gynstolen, jäklar och pannkaka vad de kändes ....sedan dess har jag små och fler sammandragningar , flytningar....
Håller på att googla ihjäl mig..... De flesta föder inom 48 timmar...en del händer inget på....
Men om vi kommer till dem på måndag så borde jag ha öppnat mig mer etc... Om vi nu inte föder i helgen..,.
Mitt blodtryck däremot hade stigit så nu höjdes den medicinen...
På återseende
tisdag 18 augusti 2015
Ingen bebis ännu .....
Vi kan numera betrakta oss som stamispatienter på antenatalmottagningen/spec- MVC.
Efter besöket i fredags så var det en hoppfull helg att det skulle båda något..... Men vår vilde har som sagt var en helt egen vilja och vill inte alls komma ut.....
Igår var vi på återbesök igen, det gjordes ett tillväxtultraljud och hon väger nu 3400 gr...
Mitt blodtryck låg på 140/96 och lite äggvita i urinen, ....men tyvärr vill inte livmoderstappen mogna till sig så vi får avvakta till nästa återbesök på torsdag....vi vet iallafall att senast den 27/8 kommer vi att vara igång. Då läkaren har beslutat att vi inte får gå över tiden....
Då jag har svullnat upp ordentligt och knappt kan röra mig så får hon gärna göra entré snarast...
Här är resultatet av TUL
Här ser ni min fot brevid en kompis
Efter besöket i fredags så var det en hoppfull helg att det skulle båda något..... Men vår vilde har som sagt var en helt egen vilja och vill inte alls komma ut.....
Igår var vi på återbesök igen, det gjordes ett tillväxtultraljud och hon väger nu 3400 gr...
Mitt blodtryck låg på 140/96 och lite äggvita i urinen, ....men tyvärr vill inte livmoderstappen mogna till sig så vi får avvakta till nästa återbesök på torsdag....vi vet iallafall att senast den 27/8 kommer vi att vara igång. Då läkaren har beslutat att vi inte får gå över tiden....
Då jag har svullnat upp ordentligt och knappt kan röra mig så får hon gärna göra entré snarast...
Här är resultatet av TUL
Här ser ni min fot brevid en kompis
onsdag 12 augusti 2015
Hinnsvepning
igår var vi då på besök på spec-MVC för att diskutera fortsättningen av graviditeten.
Vi fick träffa en mycket trevlig och bra läkare, dock väldigt tystpratande....
Han förklarade lite olika möjligheter. Det som var avgörande utifrån vilka möjligheter man väljer är hur utvecklad livmoderstappen är.
Är det så att tappen inte alls är mogen och man väljer att sätta igång med att först få tappen mogen och därefter få igång förlossningsarbetet. Detta är en långdragen process som enligt honom ofta slutar i kejsarsnitt....
Är tappen inte mogen men man lite öppen så kan man gå i med ett finger och reta hinnan så att DN tror att det är dags rör förlossning, oftast behöver man upprepa detta, då det första gången gör att tappen mognad därefter retar man hinnan och oftast inom 48 timmar sätter förlossningen igång.
Är det så att tappen är mogen och man hår in och retar hinnan så brukar förlossningsarbetet sättas igång inom 48 timmar.
För att då kunna avgöra vad som är bäst för oss, var det dags för undersökning . Min tapp hade vänt sig men inte mogen, däremot fick han in ett finger och kunde reta hinnan....
Han tittade först så att barnet mådd bra, att det fanns fostervatten och att flöde till moderkakan var bra. Hon verkar mår alldeles utmärkt....
Vi gjorde även ett CTG och för en gångs skull hade vi en dotter som samarbetade och det hela var klart på 10 minuter, annars brukar det ta nästan 30 minuter...
Vår planering ser ut som följande : vi har en ny tid på spec-MVC på fredag kl 10 om inget annat hänt innan.... Typen dotter som tycker att hennes mamma ska få se henne redan nu...,
På fredag kommer man att göra samma procedur om det nu är så att tappen har mognat väldigt fint kan det bli aktuellt för igångsättning md dropp.... Vi kommer att gå på spec-MVC 2 ggr/vecka nu..
Jag har svarat väldigt bra på blodtrycksmedicinen och blodtrycket ligger nu på 145/95 mot tidigare 165/105.. Så länge barnet mår bra och jag ok så får hon vara kvar i magn...
Vi fick träffa en mycket trevlig och bra läkare, dock väldigt tystpratande....
Han förklarade lite olika möjligheter. Det som var avgörande utifrån vilka möjligheter man väljer är hur utvecklad livmoderstappen är.
Är det så att tappen inte alls är mogen och man väljer att sätta igång med att först få tappen mogen och därefter få igång förlossningsarbetet. Detta är en långdragen process som enligt honom ofta slutar i kejsarsnitt....
Är tappen inte mogen men man lite öppen så kan man gå i med ett finger och reta hinnan så att DN tror att det är dags rör förlossning, oftast behöver man upprepa detta, då det första gången gör att tappen mognad därefter retar man hinnan och oftast inom 48 timmar sätter förlossningen igång.
Är det så att tappen är mogen och man hår in och retar hinnan så brukar förlossningsarbetet sättas igång inom 48 timmar.
För att då kunna avgöra vad som är bäst för oss, var det dags för undersökning . Min tapp hade vänt sig men inte mogen, däremot fick han in ett finger och kunde reta hinnan....
Han tittade först så att barnet mådd bra, att det fanns fostervatten och att flöde till moderkakan var bra. Hon verkar mår alldeles utmärkt....
Vi gjorde även ett CTG och för en gångs skull hade vi en dotter som samarbetade och det hela var klart på 10 minuter, annars brukar det ta nästan 30 minuter...
Vår planering ser ut som följande : vi har en ny tid på spec-MVC på fredag kl 10 om inget annat hänt innan.... Typen dotter som tycker att hennes mamma ska få se henne redan nu...,
På fredag kommer man att göra samma procedur om det nu är så att tappen har mognat väldigt fint kan det bli aktuellt för igångsättning md dropp.... Vi kommer att gå på spec-MVC 2 ggr/vecka nu..
Jag har svarat väldigt bra på blodtrycksmedicinen och blodtrycket ligger nu på 145/95 mot tidigare 165/105.. Så länge barnet mår bra och jag ok så får hon vara kvar i magn...
onsdag 5 augusti 2015
36 +5
Dags för en uppdatering....
Det har varit en hektisk period det senaste med flera besök på både specialist -MVC och vanliga MVC. Detta med anledning av att mitt blodtryck har skjutit i höjd, i måndags låg det på 165/105, då sattes det in medicin och idag på återbesöket hos spec-MVC hade det gått ner till 155/95...
Vi var på tillväxtultraljud i måndags och här ser ni resultatet:
Efter vecka 36 är det meningen att jag ska göra CTG 2 ggr/vecka och ett Ultraljud varannan vecka . Men med anledning av mitt blodtryck och att jag samlar på mig enormt mycket vätska, så har vi fått en tid till specialist -MVC på sjukhuset där vi så småningom ska föda vår dotter. På tisdag ska vi dit och då ska det diskuteras hur det ska bli, det verkar som om det blir en igångsättning. Då vi då är i vecka 37 + 4 så känns det som om det kanske är det bästa för både henne och mig.... Men vi får se vad som bestäms på tisdag....
Det har varit en hektisk period det senaste med flera besök på både specialist -MVC och vanliga MVC. Detta med anledning av att mitt blodtryck har skjutit i höjd, i måndags låg det på 165/105, då sattes det in medicin och idag på återbesöket hos spec-MVC hade det gått ner till 155/95...
Vi var på tillväxtultraljud i måndags och här ser ni resultatet:
onsdag 22 juli 2015
34+5
Idag var det då dags för besök på specialist -MVC. Allt gick bra och hon följer sin kurva väldigt bra och allt var bra. Nu släpper de oss till vanliga MVC som i sin tur får boka in oss om läget skulle förändras. Men som det ser ut nu så är planeringen att vi satsar på en vaginal förlossning.
Här ser ni utveckljgskurvan, enligt den kommer vi ha en dotter på ca 3700gr om 5 veckor???
Här ser ni utveckljgskurvan, enligt den kommer vi ha en dotter på ca 3700gr om 5 veckor???
Själv så har jag svullnat upp rejält, både fötter och händer. Ryggen gör sig märkt med smärta.... Men men det går ju över.
Här kommer en bild när jag hade sockar på mig i 2 timmar...
Imorgon är det jag som köper ett par nya och större stödstrumpor....
torsdag 16 juli 2015
Mer bilder
Kallaxhyllan där leksakerna förvaras, maken har sorterat som han tycker det ska vara.... Undra vem som får bestämma ordningen ??😉
Mys och amningshörna
Babyskyddet, så vi tryggt och säkert kan få hem vår efterlängtade
Lite bilder
Stokke stol med babyinsats.... Blivande lekkamrat provsitter
Bokhylla med böcker 0-2 år
Klädgarderoben, vi är oense huruvida vi har tillräckligt eller inte, här ses storlekar 50-56
Dörren intill rummet, namn ska upp...
Här har vi garderob med sängkläder,med kräkhanddukar, filtar mm
Den ljuddämpande golvmattan....
Det viktigaste enligt mannen, en taklampa i hans tema och som tänds med dimmer
onsdag 1 juli 2015
Då är vi i 31+5
Idag var vi på kontroll hos specialist-MVC. Det var ultraljud för att se hur vår vilde har växt.... Hon visade både läkaren och sköterskan att hon verkligen har en egen vilja.
Allt såg jättebra ut och hon följer sin egen kurva, vikten idag visade 1920 gr. Flöden via navelsträngen var bra, dock var den någon som var väldigt arg för att hon blev väckt i sin törnrosasömn och hade hjärtslag uppe mot 175 slag... Läkaren ville vara säker så hon ville att vi skulle göra en CTG-kurva....
Så vi fick byta rum och lägga oss i en säng och sköterskan kopplade upp oss.... Fortfarande en arg tjej som inte ville bli störd.... Men efter ett tag så somnade hon om, vilken inte var populärt hos sköterskan som väckte henne igen.... Efter kanske drygt 15 minuter fick vi tummen upp....
Ny kontroll om 3 veckor....
Som ni märker rullar det på.... Tänk att vi om 8-10 veckor är föräldrar.... jag känner ni min panik i och med detta... Hur ska vi klara detta???
Men jag lovar er, att imorgon när jag träffar barnmorskan på MVC ska jag ta upp all min oro.... Jag inser att jag måste ge mig själv de bästa förutsättningarna för att få en så bra start som möjligt....
Allt såg jättebra ut och hon följer sin egen kurva, vikten idag visade 1920 gr. Flöden via navelsträngen var bra, dock var den någon som var väldigt arg för att hon blev väckt i sin törnrosasömn och hade hjärtslag uppe mot 175 slag... Läkaren ville vara säker så hon ville att vi skulle göra en CTG-kurva....
Så vi fick byta rum och lägga oss i en säng och sköterskan kopplade upp oss.... Fortfarande en arg tjej som inte ville bli störd.... Men efter ett tag så somnade hon om, vilken inte var populärt hos sköterskan som väckte henne igen.... Efter kanske drygt 15 minuter fick vi tummen upp....
Ny kontroll om 3 veckor....
Som ni märker rullar det på.... Tänk att vi om 8-10 veckor är föräldrar.... jag känner ni min panik i och med detta... Hur ska vi klara detta???
Men jag lovar er, att imorgon när jag träffar barnmorskan på MVC ska jag ta upp all min oro.... Jag inser att jag måste ge mig själv de bästa förutsättningarna för att få en så bra start som möjligt....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)