Skratta, gråta eller skrika......

Igår ringde jag då till SU för att pejla läget ang vår kötid.... tidigare än jag hade tänkt men kunde inte hålla mig.....

Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller skrika....... Ja det stämmer att ni har stått i kö i ett år men jag kan inte säga när ni kommer bli kallade svarade dem trevliga sköterskan...

Jag frågade då om det kommer bli i år?

- det vågar jag inte svara på svarade hon, men jag kan ju säga som så att kötiden är ca 1,5 år, och att vi just nu håller på att kalla de som ställdes i kö april 2011....

Då lär det bli först i mars 2014 svarade/frågade jag.

- hon svarade : ja det är ju bättre att vi säger längre tid och om det går fortare så blir det ju bara positivt......

Alltså till er som har försökt med IVF, står i kö till adoption... jag kan inte sätta er ini er exakta känsla men jag förstår denna frustration ni har....

Jag fyller 37 i år, nästa år i april 38.... kommer jag hinna bli mamma innan 40???????

Uppdatering

.... här kommer en uppdatering. Dock ingen uppdatering som berör vår kamp om att få bli föräldrar....

På föräldrafronten så står vi fortfarande i kö..... i kö för att komma intill äggdonationsteamet.....

För övrigt.... jag för trots att vi längtar och längtar så måste vårt liv fortsätta.....

Vi har flyttat, till ett mycket mindre hus men som räcker gott och väl för oss, och det finns ett rum om familjen kommer utökas..... tills vidare är detta rum ett gästrum/spelrum....

Våra katter har nu accepterat flytten och i förrgår fick de börjar gå ut, och nu på morgonen har våran lilla Maja vart ute och forskat omgivningen i 4 timmar, hennes syster ligger här brevid mig och sover gott efter en timmes utforskning.

Min man blev ju innan jul uppsagd och han går nu en arbetsmarknadsutbildning och har flera praktikplatser inbokade...... Allt för att han ska hitta vad han vill omskola sig inom....

Min älskade pappa, har blivit mycket sämre. den 1 mars fick vi reda på att hans cancer har spridit sig i hjärnan och påverkar dels hans minne men oxå personlighet. Han låg inne på inskologiska avd nu under helgen för att man satte in stark kortisonkur för att minska trycket på hans hjärna.... Han har en obotlig hjärncancer...... den 11/3 får vi besked om det överhuvudtaget finns något att göra eller om det ska handla om rent smärtstillande..... vad vio vet nu så har pappa inte ont.... iallafall om han är ärlig... det är liksom inte hans starkaste sida att tala om att han har ont eller be om hjälp........

Den 2/4 är min plan att ringa ner till SU för att få en köuppdatering, hur ligger vi till??+ Blir det aktuellt före semestern eller får vi köa över sommaren eller blir det överhuvudtaget detta år????

tack för denna gång!