...... över att jag inte skriver oftare...... Inte för att jag vet om nån läser min blogg...... Men ska ändå göra en kort sammanfattning....
Jag följer några andra IVF-bloggar, några av er har fått underbara nyheter och ni har nu en liten som växer i er mage, andra har redan fått och har fullt upp med små i familjen, en del håller fortfarande på med sina behandlingar för att få sitt plus....... själva är vi fortfarande i kösituation...... Men i april har jag sagt till mig själv ska jag ringa till Göteborg, då har vi stått i kö i ca 1 år och de sa att kötiden till teamet var 1- 1,5 år.... kommer vi komma intill innan sommaren eller blir det i höst......
Men som sagt var en kort sammanfattning sedan november....
Min älskade pappa kämpar på med sin cancerbehandling, nästa torsdag ska de iaallafall iväg på en 2-veckors semesterresa med cellgifterna nerpackade i väskan.... Unnar verkligen dem denna resa det har vart en tuff höst och vinter för dem.
Min älskade man som har kämpat hela hösten mot sin chefs förutfattade mening om att han som hörselskadad inte ska jobba inom vården med funktionshindrade människor, bestämde sig den 21/12-12 efter antal möten att säga upp sig själv och fick ett väldigt förmånligt avgångsvederlag. Nu är han arbetslös och mycket frustration, samtidigt började han i måndags en kurs i Af´s regi som går ut på att han ska hitta en ny bana och ett arbete som skulle passa honom och hans funktionsnedsättning.....
Att han har blivit arbetslös innebär ju att ekonomin blir lidande, vi har därför bestämt oss för att flytta till ett mindre boende. Så den 2/3 går flyttlasset till ett betydligt mindre hus än nu men ändå fullt tillräckligt. En trea på 93 m2. Dessutom blir det en eget hus men med ett vanligt hyrekontrakt och hyresvärden med co sköter all den yttre skötsel. Vi kan lägga energi på oss själva och vår framtid......
Vad våra älskade katter komma tycka om detta vet vi inte, men de kommer med största sannolikhet att anpassa sig, det konstigaste blir nog för dem att de inte kommer att ha en egen dörr att gå ut och in i, utan är beroende av oss. Men nu är ju min man den han är.... En hundkoja är inköpt och står nu i vardagsrummet och ska bli en kattkoja med deras gamla kattlucka i, så när vi är borta och de är ute ska de kunna gå in i den och få lite skydd......
Själv går jag fortfarande i min terapi en gån i veckan och gör upp med mig själv en gång för alla. det närmaste målet jag har nu är att jag ska bli stolt över mig själv, att jag ska älska mig skjälbv, att jag ska älska min kropp och inte minst av allt att : JAG ÄR VÄRD ATT FÅ LEVA OCH JAG ÄR VÄRD ATT BLI ÄLSKAD.
