Tänkte passa på medans jag kommer ihåg en del att skriva lite om själva förlossningen.....
8.30 på tisdagsmorgonen blev vi inskrivna på förlossningsavdelningen. Först blev vi uppkopplade med CTG.
Kl 10 stack man hål på hinnorna, jäklar vad sjöblött det blev.... Därefter gick vi runt lite på avdelningen och sedan satte vi igång en dvd medans jag gick runt inne på rummet. Alla säger ju att det bästa är att vara uppe och röra på sig....
Vid 12.20 började sammandragningarna komma allt tätare och tätare.....
Vid 14-tiden försökte man sätta in en elektrod som bättre skulle tala om hur barnet mådde,med lyckades inte. Samtidigt satte man igång ett värkatimulerande dropp för att få ordentligt fart på värkarbetet.... Var vi detta laget bara öppen 3 cm...
Efter någon timme ökade man på droppet och lustgasen introducerades.... Helt otroligt hur lustgas kan dämpa smärta så....
Vid 17-tiden skulle man göra ett andra försök att få dit elektroden, nu lyckades man bättre.... Jag var nu öppen 5 cm
Värkarna hade tilltagit och det kändes.....
Vid 18-tiden bad jag om att få epidural innan de ökade på värkdroppet ännu mer.... Varför i hel---e är man så envis och ska klara så mycket själv. Till er som kommer genomgå en förlossning,neråt ner stoltheten och ta epidural innan värkarna blir outhärdliga...
Elektroden lossnade och vid 20.15 skulle man sätta in den igen.... Nepp det blev inget för nu var jag fullt öppen.... Vår underbara barnmorska säger bara att nu ska vi ha barn....
Därefter följde en intensiv period med bra teamarbete, mellan BM-MiG och Pappan...
21.10 så föddes då våran Ronja....
Helt obeskrivligt och overkligt....
Därefter följde några omtumlande timmar.... Moderkakan ville inte släppa.... Ronja lämnades över till sin pappa som slet av sig tröjan och la henne på bröstet, jag rullades iväg till operationssalen.... Förlorade massa blod och de smärtbedövade mig därefter påbörjade deras arbete med att få ut moderkakan....
Jag minns inte så jättemycket mer än att jag kände mig väldigt trygg trots allt folk och rörelser... När detta var klart rullades jag iväg till IVA/postop.... Först 5-6 timmar efter förlossningen fick jag äntligen återförenas med min dotter och man....
Vilken resa vännen, Du fixa det!! Wiihooo!!!
SvaraRaderaKul att Du vill dela med Dig av detta stora dramatiska äventyr!! <3
Kramar till Dig!!