Smakportioner

den 18/12 började vi med smakportioner och den blev en hit ifrån första stund..... Men den innebar att magen har knipit lite men med magmassage flera gånger när vi är byter blöja så har tarmarna skött sig.....

Idag har vi gjort hemmagjord mat, blodpuddingspure..... Rotfruktspure och kyckling/bet/palsternackspuré .... Mina ambitioner med Ronjas mat är att det ska se aptitligt ut och lukta gott, det gjorde det verkligen med gulbeta.... Blodpuddingspuren såg ut som chokladpudding...


Här är en mycket nöjd dotter med mamman blodpuddingspure

Såg här ser det ut i portionsbitar, använder hjärtsilikonisbitsformar

Jag tror jag håller på....

att bli kär.....

Den jag börjar få känslor för är denna:

Det är min dotter .....

Jag är påväg tillbaka. Tillbaka efter att ha vart i depressionens klor....

Vägen tillbaka....

.... Börjar så sakteliga bli synlig...

Jag börjar må bättre och få tillbaka lite energi...

Har nu varje vecka träffat både BVC-psykologen och dotterns BVC-Ssk , tack vare de besöken och deras pepp så känner jag mig hoppfull.

Med Psykologen har jag fått mig tankeställare, hon har fåt mig att inse att detta är vanligt och att det kommer bli bättre. Jag har "tvingats" be mina nära och kära om hjälp. Jag har fått lära mig att även jag får vara svag och att jag har vänner som mer än gärna ställer upp och hjälper mig precis som jag gör för dem. När jag skriver detta sitter jag i soffan hos en av dem, jag och Ronja är hos hennes ena gudmor sedan igår och ska stanna två nätter till...

Med BVC-ssk har jag fått hjälp att hitta dagliga rutiner som Ronja mår bra i. De rutinerna har även vart bra för mig. Det har handlat om att gå upp, få frukost, sen promenad ute och Ronja sover sedan ute i vagnen några timmar och jag får tid till att bara vara... Därefter är det lunch, lite mystid sedan en EM-tid och vila för Ronja. Sedan kommer hennes pappa hem, vi äter kvällsmat och därefter lite mystid innan det är nattning och sova för Ronja.    Kanske låter väldigt tråkigt liv... Men hon är 3,5 månad och detta ska vara vad hon behöver. Vi har oxå fått lära hos babymassage och jobbar med detta att jag och Ronja ska kunna närma oss varandra och hitta något som gör att vi knyter oss närmare varandra.

Jag har även accepterat att det är helt ok att äta antidepp.-mediciner och även vid behovs-medicin när ångesten blir för tuff.

Men det viktigaste av allt i denna resa är att våga berätta om detta och att våga be om hjälp....

Förlossningsdepression ...

... Ja det är den diagnosen de har ställt.... Låter nog mer skrämmande än det är eller??

I onsdags träffade vi psykologen för andra gången själva.... Vi pratade mycket om känslor , tillfällen....

Ett exempel som jag själv inte riktigt köper.... När R är glad och skrattar så är man ju nöjd som förälder, men när hon skriker då? Jo då känner jag mig ledsen och misslyckad som förälder.... Men fick mig en tankeställare ... Vad kan jag göra mer än att finnas där när hon är ledsen, hur vet jag att jag som mamma kan hjälpa henne och med vad... Hon har torr blöja, har fått mat och är inte trött.... Hon kanske är ledsen för att vädret är dåligt... Vad kan jag göra åt det??? Skämt å sido med vädret men tror ni hajar...

En annan sak som jag fick i "läxa" att varför ska jag vara perfekt/felfri... Varför ska inte jag oxå kunna ha dippar/må dåligt.... När folk i min omgivning mår dåligt så finns jag där och bryr mig om dem ändå, men själv kan jag int tillåta mig att vara den som behöver hjälp?? Tror att jag har kontrollen men enligt psykologen är det inte kontroll utan det är typiskt depressivt tankesätt/synsätt.... De närmaste i mi omgivning märker md största sannolikhet att jag inte mår bra, men självklart svarar jag att allt är bra när de frågar. Allt ska ju vara bra, jag har ju en underbar dotter....

Just nu är det tufft, men det kommer en dag då det vänder uppåt igen, jag kan hjälpa mig själv genom att låta andra hjälpa mig.... Detta jobbar jag stenhårt på... Att våga släppa "kontrollen" att våga ta emot hjälp och tröst...

Att kunna möta min dotters blick utan att få ångest och bli ledsen.....

Underbar uppbackning

I fredags var vi och träffade BVC-psykologen. Ett mycket bra första intryck.

En av alla de bra sakerna hon sa var att jag inte var ensam om att må så här efter en förlossning. Det bästa av allt hon sa var att vi ska få hjälp och stöd så att hela familjen kommer må bra och få njuta som en en hel familj.

Upplägget just nu är att jag kommer träffa henne enskilt några gånger.....eller jag och Ronja såklart.... Därefter kommer vi vara alla tre. Finns det behov så kommer hon samarbeta med Ronjas BVC-ssk och även den kontakt O har, allt för att det ska bli så bra som möjligt för oss men framförallt för Ronja.

Jag och Ronja kommer även träffa hennes BVC-ssk en gång i veckan nu ett tag, som ett extra stöd och pushning. Fokuset inför det besöket imorgon kommer vara att få in rutiner över hur en dag ska se ut. När inte ork och energi eller handlingskraften finns riktigt som just nu för mig, så är det extra viktigt med rutiner för bådé Ronjas och min skull....

Ska även tillbaka till läkaren om 4 veckor för att kolla läget med medicinen.

Utöver detta underbara stöd från närhälsan har jag en underbar kompis som tom sjukskrev sig för att bo här några dagar....

Nu gäller det "bara" att jag själv tillåter att lägga över kontrollen och låta andra hjälpa mig.

Tabubelagda tankar

Vem bestämmer att allt är rosa? Får även vi som kämpat och längtat ha det tufft???

Lite av mina känslor just nu:

Denna skam och skuldkänslor över att jag tycker det är görjobbigt, ska ju vara glad och tacksam, har ju längtat och väntat så länge….

Alla ska kommentera vem hon är lik…. Är hon inte min dotter bara för att hon aldrig kan bli lik mig till utseende…. Trodde inte att jag skulle tycka det är så jobbigt….

Ibland när R är ledsen och ligger på min mage så kan man se hur hon söker efter bröstet, är jag misslyckad för att jag inte kunna ge henne detta. På BB sa det jämt och ständigt att hon hade bra sugteknik och jag hade bra bröstvårtor men ändå gick det inte. Gyn-läkaren sa att det berodde på min kropp, havandeskapsförgiftningen-lågt Hb-högt blodtryck.

Ibland kommer alla känslor och tankar på en gång och det blir bara för mycket, vill bara skrika, gå därifrån. Svårt att prata med O om detta då han har sin GAD och blir bara orolig och då får jag istället göra allt för att dämpa hans mående.

Känner mig så otillräcklig, hinna med R, hemmet, O och mig själv.

Hur mycket märker R av att jag är ledsen? 

Hur vet jag att jag tar hand om R på rätt sätt, ger henne kärlek och trygghet.

Svårt att gå ner i varv, slappna av, sova.

Försökte jag tillräckligt med amningen?? All personal på BB pratade enbart om hur bra det skulle vara om jag försökte få igång amningen. Hur jobbigt det var när jag satt där och pumpande medans de gav henne lite mat i en medicinkopp…

NU får ni inte tro att jag inte tar hand om min dotter, njuter av tiden med henne, det gör jag och jag är väldigt glad över att vi har fått henne och jag vet att läget kommer ändras....

Jag eller vi har fått och får mycket stöd av vårt BVC. Jag har börjat medicinera mot min förlossningsdepression och imorgon ska hela familjen träffa BVC-psykolog och jag kommer även få enskilt stöd, så vi får hjälp.

Suck... Vad dålig jag är på att uppdatera....

Visst jag har lite mindre egen tid men så illa är det int att jag inte hinner skriva här...

Inser att det nästan har gått en månad sedan det förra inlägget... En omtumlande månad...,


Men vår lilla skatt växer så det knakar....

det är en mycket bestämd dam som vet hur hon vill h det endast 6 veckor gammal....,

Vi hade ju den förmånen att kunna vara hemma båda två de första veckorna, men i måndags förra veckan var det dags för hennes pappa att återgå till arbetet.... Det var nog väldigt jobbigt för honom, jag tyckte mest det var skönt... Att få eget luftutrymme, jag älskar min man och vill inte vara utan honom men att umgås 24 h , 7 dagar i veckan i 5 veckor.... Pust stön...,men vi fixade det. Då vi gr ersättning har han ju kunnat underlättat enormt... Jag har tom kunnat åka iväg på längre utflykter...

Vår Ronja växer, båd vikt och längd följt hon sin kurva fint... Däremot så har även hennes huvudmått växt, så mycket att på 1-månadskontrollen så ville läkaren ha en extra kontroll och när vi var på den förra veckan så hade det fortsatt växa.... Vi fick då en remiss till barnkliniken och tid samma dag....

Väl där fick vi vänta 1,5 timme och jag hade fått med mig en kompis som stöd, valde att inte delge detta för pappan, då jag vet att med hans GAD så hade jag fått ett helsicke.... Läkarn undersökt Ronja, inte bara huvudet utan hela henne och kund konstatera att det var en pigg och vaken tjej. Att huvudet växt så mycket kunde dels bero på att vid födseln var henens huvud konformat då hon hade väldigt bråttom ut och vi bromsade henne lite, men sedan att det vid de olika mättillfällena hade det vart olika personer som mätt... Men vi ska till BVC igen på tisdag och man ska ha lite koll så det inte fortsätter att sticka iväg nu när det kommer vara samma person.

Men något fint var att hennes BVC-ssk ringde upp oss dagen därpå och undrade hur det hade gått, samt frågade hur vi mådde och hon förklarade varför de gjort så här. Att hon var inte så orolig över att det var nåt fel då Ronja är så pigg och klar men att de ändå vill reagera när kurvan sticker iväg och vara på den 100% säkra sidan. Detta gjorde att jag verkligen känner mig tryggmed henne så på tisdagens agenda över saker att ta upp med henne ska även min hälsa diskuteras...,

Återkommer med ett inlägg om detta, nu vill en viss person ha mat.... Och då är det bråttom... Risk för svält annars tror hon om man inte agerar på sekunden... ;-)

Tiden rullar på....

ja nu är vår dotter helt plötsligt 15 dagar och dagarna rullar på i en rasande fart....

Jag börjar sakteliga återfå krafter även om psyket fortfarande inte är med så börjar nog kroppen återhämta sig....

I söndags fick jag nog, jag kände inte igen mig själv, ringde först sjykhusupplysningen och de i sin tur ville att jag skulle ta kontakt med BB. Jag är orkeslös, yr, huvudvärk, illamående... Andfådd...

BB ville att jag skulle åka in till gynakuten.... Det gjorde jag men först på EM/kvällen för först skulle ju Ronjas farfar och faster komma....

Väl på akuten konstaterades en lågt HB och ett högt blodtryck.....jag fick välja att antingen stanna kvar och invänta läkaren vilket kunde ta hela kvällen eller åka hem och ringa MVC dagen efter... Jag valde MVC...


Så på måndag morgon ringde jag MVC och de skulle ringa upp mig. Det var min underbara BM från tiden innan förlossningen som ringde.... Hon var på krigsstigen sa hon över hur de behandlat mig.... Hon skulle nysta i lite trådar och återkomma ....det gjorde hon och hon hade fixat en tid på gynmott...

Väl där fick jag träffa en underbar läkare.... Han tog sig tid att lyssna på mig och förklarade...

Anledningen till att jag blev inlagd och igångsatt var att jag hade fått havandeskapsförgiftning , därav mitt höga blodtryck trots medicin och den enorma vätskeansamlingen plus att jag hade äggvita i urinen....

Detta plus att jag förlorade massa blod gjorde att jag nu mådde som jag mådde.... Kroppen håller på för fullt att ta hand om alla slaggprodukter och det kan ta tid.... Han skrev Ut järntabletter som jag ska äta i minst 3 månader, remiss till Vårdcentralen för att kolla blodtryck...

Det var så jädrans skönt att någon tog sig tid att lyssna på mig och mitt mående, att jag fick en förklaring till varför jag mår som jag gör...

Han avslutade med att hade jag funderingar eller blev sämre skulle jag bara ringa.... Sedan tyckte han att jag skulle prata med Ronjas BVC-ssk för de är även duktiga på att mamman ska må bra...


Så nu laddar jag om med ny energi och börjar få orken tillbaka mer och mer.....

Jag älskar min dotter och njuter för fullt.... Men det där rosa baby livet som alla skryter om.... Det är  inte rosa.... Det är grått ;-)....

Förlossningen

Tänkte passa på medans jag kommer ihåg en del att skriva lite om själva förlossningen.....

8.30 på tisdagsmorgonen blev vi inskrivna på förlossningsavdelningen. Först blev vi uppkopplade med CTG.

Kl 10 stack man hål på hinnorna, jäklar vad sjöblött det blev.... Därefter gick vi runt lite på avdelningen och sedan satte vi igång en dvd medans jag gick runt inne på rummet. Alla säger ju att det bästa är att vara uppe och röra på sig....

Vid 12.20 började sammandragningarna komma allt tätare och tätare.....

Vid 14-tiden försökte man sätta in en elektrod som bättre skulle tala om hur barnet mådde,med lyckades inte. Samtidigt satte man igång ett värkatimulerande dropp för att få ordentligt fart på värkarbetet.... Var vi detta laget bara öppen 3 cm...

Efter någon timme ökade man på droppet och lustgasen introducerades.... Helt otroligt hur lustgas kan dämpa smärta så....

Vid 17-tiden skulle man göra ett andra försök att få dit elektroden, nu lyckades man bättre.... Jag var nu öppen 5 cm


Värkarna hade tilltagit och det kändes.....

Vid 18-tiden bad jag om att få epidural innan de ökade på värkdroppet ännu mer.... Varför i hel---e är man så envis och ska klara så mycket själv. Till er som kommer genomgå en förlossning,neråt ner stoltheten och ta epidural innan värkarna blir outhärdliga...

Elektroden lossnade och vid 20.15 skulle man sätta in den igen.... Nepp det blev inget för nu var jag fullt öppen.... Vår underbara barnmorska säger bara att nu ska vi ha barn....

Därefter följde en intensiv period med bra teamarbete, mellan BM-MiG och Pappan...

21.10 så föddes då våran Ronja....

Helt obeskrivligt och overkligt....


Därefter följde några omtumlande timmar.... Moderkakan ville inte släppa.... Ronja lämnades över till sin pappa som slet av sig tröjan och la henne på bröstet, jag rullades iväg till operationssalen.... Förlorade massa blod och de smärtbedövade mig därefter påbörjade deras arbete med att få ut moderkakan....

Jag minns inte så jättemycket mer än att jag kände mig väldigt trygg trots allt folk och rörelser... När detta var klart rullades jag iväg till IVA/postop.... Först 5-6 timmar efter förlossningen fick jag äntligen återförenas med min dotter och man....

Den 25 augusti hände det som vi väntat på....

Vi var ju på kontroll den 24 på specialistmödravården och då beslutades det att jag skulle läggas in och att vi på tisdagen skulle bli igångsatta....

8.30 stack de håll på fosterhinnan sedan sattes allt igång. Själva förlossningen förlöpte bra, jag började med lustgas men insåg att smärtorna blev för möe så det var epidural till sist...

21.10 såg sedan våran efterlängtade dotter sina föräldrar för första gången. Hon vägde 3685 gr och var 53 cm...

Därefter tillstöt de vissa komplikationer, min moderkaka ville inte ut och det var akut op, jag förlorade nästan 4 L blod och fick tillbringa några timmar på IVA .... Med vid 3-tiden fick jag sedan återförenas med min familj, man och dotter.....

Igår blev vi utskrivna från BB och är nu hemma och försöker få det nya vardagslivet att fungera...

Ett kort kommer här på vårt underverk

'

Ingen bebis än.....

Efter hinnsvepningen i fredags hade jag en del värkar, samt flytningar, jag trodde att nu kommer det bli dags..  Men vår bestämda och envisa lilla barn var av en helt annan uppfattning....

Så det kör väl bli återbesök på antenatalmottagningen/ spec- MVC imorgon 11.15....

Nu massa klagovisor..... Jag är så trött.... Svullen till Max, vilket bidrar till att jag lätt får skavsår,..... Sover minimalt ...... Fått klåda som biverkning av blodtrycksmedicinen...


Känns som om jag kommer vara helt slut en dagen det är dags för förlossning....Men nu är det inte långt kvar så jag får plocka fram men envisa sidan h visa vårt knytte att hens mamma vill ha ut henne....

Hinnsvepning nummer 3

Igår torsdag var vi åter på plats på antenatalmottagningen. Fick träffa en helt ny läkare...

Hon kontrollerade fostervatten, flöde till och från via navelsträngen , sedan gjorde hon en ny hinnsvepning. Livmoderstappen hade mjuknat....

De tidigare hinnsvepnngarna har jag legat raklång på bristen med knäna uppdragna , igår fick jag ligga i gynstolen, jäklar och pannkaka vad de kändes ....sedan dess har jag små och fler sammandragningar , flytningar....

Håller på att googla ihjäl mig..... De flesta föder inom 48 timmar...en del händer inget på....

Men om vi kommer till dem på måndag så borde jag ha öppnat mig mer etc... Om vi nu inte föder i helgen..,.

Mitt blodtryck däremot hade stigit så nu höjdes den medicinen...

På återseende

Ingen bebis ännu .....

Vi kan numera betrakta oss som stamispatienter på antenatalmottagningen/spec- MVC.

Efter besöket i fredags så var det en hoppfull helg att det skulle båda något..... Men vår vilde har som sagt var en helt egen vilja och vill inte alls komma ut.....

Igår var vi på återbesök igen, det gjordes ett tillväxtultraljud och hon väger nu 3400 gr...

Mitt blodtryck låg på 140/96 och lite äggvita i urinen, ....men tyvärr vill inte livmoderstappen mogna till sig så vi får avvakta till nästa återbesök på torsdag....vi vet iallafall att senast den 27/8 kommer vi att vara igång. Då läkaren har beslutat att vi inte får gå över tiden....

Då jag har svullnat upp ordentligt och knappt kan röra mig så får hon gärna göra entré snarast...

Här är resultatet av TUL

Här ser ni min fot brevid en kompis

Hinnsvepning

igår var vi då på besök på spec-MVC för att diskutera fortsättningen av graviditeten.

Vi fick träffa en mycket trevlig och bra läkare, dock väldigt tystpratande....

Han förklarade lite olika möjligheter. Det som var avgörande utifrån vilka möjligheter man väljer är hur utvecklad livmoderstappen är.

Är det så att tappen inte alls är mogen och man väljer att sätta igång med att först få tappen mogen och därefter få igång förlossningsarbetet. Detta är en långdragen process som enligt honom ofta slutar i kejsarsnitt....

Är tappen inte mogen men man lite öppen så kan man gå i med ett finger och reta hinnan så att DN tror att det är dags rör förlossning, oftast behöver man upprepa detta, då det första gången gör att tappen mognad därefter retar man hinnan och oftast inom 48 timmar sätter förlossningen igång.

Är det så att tappen är mogen och man hår in och retar hinnan så brukar förlossningsarbetet sättas igång inom 48 timmar.


För att då kunna avgöra vad som är bäst för oss, var det dags för undersökning . Min tapp hade vänt sig men inte mogen, däremot fick han in ett finger och kunde reta hinnan....

Han tittade först så att barnet mådd bra, att det fanns fostervatten och att flöde till moderkakan var bra. Hon verkar mår alldeles utmärkt....

Vi gjorde även ett CTG och för en gångs skull hade vi en dotter som samarbetade och det hela var klart på 10 minuter, annars brukar det ta nästan 30 minuter...

Vår planering ser ut som följande : vi har en ny tid på spec-MVC på fredag kl 10 om inget annat hänt innan.... Typen dotter som tycker att hennes mamma ska få se henne redan nu...,

På fredag kommer man att göra samma procedur om det nu är så att tappen har mognat väldigt fint kan det bli aktuellt för igångsättning md dropp.... Vi kommer att gå på spec-MVC 2 ggr/vecka nu..


Jag har svarat väldigt bra på blodtrycksmedicinen och blodtrycket ligger nu på 145/95 mot tidigare 165/105..  Så länge barnet mår bra och jag ok så får hon vara kvar i magn...

36 +5

Dags för en uppdatering....

Det har varit en hektisk period det senaste med flera besök på både specialist -MVC och vanliga MVC. Detta med anledning av att mitt blodtryck har skjutit i höjd, i måndags låg det på 165/105, då sattes det in medicin och idag på återbesöket hos spec-MVC hade det gått ner till 155/95...

Vi var på tillväxtultraljud i måndags och här ser ni resultatet:

Efter vecka 36 är det meningen att jag ska göra CTG 2 ggr/vecka och ett Ultraljud varannan vecka . Men med anledning av mitt blodtryck och att jag samlar på mig enormt mycket vätska, så har vi fått en tid till specialist -MVC på sjukhuset där vi så småningom ska föda vår dotter. På tisdag ska vi dit och då ska det diskuteras hur det ska bli, det verkar som om det blir en igångsättning. Då vi då är i vecka 37 + 4 så känns det som om det kanske är det bästa för både henne och mig.... Men vi får se vad som bestäms på tisdag....

34+5

Idag var det då dags för besök på specialist -MVC. Allt gick bra och hon följer sin kurva väldigt bra och allt var bra. Nu släpper de oss till vanliga MVC som i sin tur får boka in oss om läget skulle förändras. Men som det ser ut nu så är planeringen att vi satsar på en vaginal förlossning.

Här ser ni utveckljgskurvan, enligt den kommer vi ha en dotter på ca 3700gr om 5 veckor???

Själv så har jag svullnat upp rejält, både fötter och händer. Ryggen gör sig märkt med smärta.... Men men det går ju över.

Här kommer en bild när jag hade sockar på mig i 2 timmar...

Imorgon är det jag som köper ett par nya och större stödstrumpor....

Mer bilder

Kallaxhyllan där leksakerna förvaras, maken har sorterat som han tycker det ska vara.... Undra vem som får bestämma ordningen ??😉

Mys och amningshörna

Babyskyddet, så vi tryggt och säkert kan få hem vår efterlängtade 

Lite bilder

Stokke stol med babyinsats.... Blivande lekkamrat provsitter

Bokhylla med böcker 0-2 år

Klädgarderoben, vi är oense huruvida vi har tillräckligt eller inte, här ses storlekar 50-56

Dörren intill rummet, namn ska upp...

Här har vi garderob med sängkläder,med kräkhanddukar, filtar  mm 

Den ljuddämpande golvmattan....

Det viktigaste enligt mannen, en taklampa i hans tema och som tänds med dimmer

Då är vi i 31+5

Idag var vi på kontroll hos specialist-MVC. Det var ultraljud för att se hur vår vilde har växt.... Hon visade både läkaren och sköterskan att hon verkligen har en egen vilja.

Allt såg jättebra ut och hon följer sin egen kurva, vikten idag visade 1920 gr. Flöden via navelsträngen var bra, dock var den någon som var väldigt arg för att hon blev väckt i sin törnrosasömn och hade hjärtslag uppe mot 175 slag... Läkaren ville vara säker så hon ville att vi skulle göra en CTG-kurva....

Så vi fick byta rum och lägga oss i en säng och sköterskan kopplade upp oss.... Fortfarande en arg tjej som inte ville bli störd....  Men efter ett tag så somnade hon om, vilken inte var populärt hos sköterskan som väckte henne igen.... Efter kanske drygt 15 minuter fick vi tummen upp....

Ny kontroll om 3 veckor....

Som ni märker rullar det på.... Tänk att vi om 8-10 veckor är föräldrar.... jag känner ni min panik i och med detta... Hur ska vi klara detta???

Men jag lovar er, att imorgon när jag träffar barnmorskan på MVC ska jag ta upp all min oro.... Jag inser att jag måste ge mig själv de bästa förutsättningarna för att få en så bra start som möjligt....

Vecka 29 ( 28+3)

Ni som följer min blogg vet att jag inte direkt är den mest flitigaste när det gäller att uppdatera den.....

Att sedan ha köpt ny dator och inte förrän nu fattat att jag inte kan ha google chrome för att kunna uppdatera... jaja man lär så länge man lever....

Men nu kommer en uppdatering ang läget sedan drygt 1 månad sedan det förra inlägget...

Som ni ser på rubriken har vi nu kommit in i den tredje trimestern och befinner hos i vecka 29....?? Vart har tiden tagit vägen.... Det var ju endast 7 månader sedan vi befann hos på Sahlgrenska och satte in det befruktade embryot.. och nu är vi i v. 29..???

Jag har ju fått graviditetsdiabetes och med det måltidsinsulin och en himla massa stickande i fingertopparna för att ha koll på mitt blodsocker, men för 2,5 vecka sedan fick jag ett hjälpmedel som underlättar mätningen. Det är Libre Freestyle, jag sätter fast en sensor i form av en liten dosa som har en fin nål i mitt och som sedan sitter med häfta, den ska sita i 2 veckor och sedan måste man byta. Jag har sedan en dosa som jag sätter på och för över knappen och vips får jag ett värde på mitt blodsocker och som visar om det ligger bra/nedåt/uppåt.... Hur smart och lätt som helst... och jag slipper ett himla stickande varje dag....

Lite bebismått vecka 28 hos barnmorskan 27/5
Sf mått27 cm ( +3 cm på 2 veckor)
Bebis hjärtslag : ( 141 s/min)

Besök på specialist-MVC 3/6 Tillväxtultraljud
Bra cirkulation i navelsträng
Bra med fostervatten
Pigg och livlig krabat
Vikt ca 1200 gr
Läkaren tyckte hon såg blygdläpparna och vid besöket den 30/3 tyckte Barnmorskan att vår krabat var snopplös...

Så det verkar som att vår livliga krabat får fortsätta att vara vår lilla Ronja...

Att jag har en pigg och livlig krabat råder det ingen tvekan om, hon kan verkligen göra sig påmind med sina sparkar, och det är inga dåliga sparkar utan de känns....

Just nu är jag dessutom förkyld med hosta och rinnande näsa.... näsan är lättare att härda ut med, men hosta och en mage som börjar bli större och hårdare är inge bra kombination, speciellt inte nattetid, det blir inga många timmars sömn. Varje gång jag hostar så gäller det att samtidigt knipa..

Mitt humör är just nu inne i en ny berg- och dalbana... stackars min man som får stå ut med detta.... tårarna kommer hur lätt som helst och med fog lossningar, trötthet på detta så är det inte mycket som behövs för att jag ska brista...

På vän-fronten har nu en bloggvän äntligen fått sin lilla prinsessa i fredags, STORT GRATTIS och STORT LYCKA TILL!!!

En annan blogg-vän befinner sig efter mycket kämpande i v. 8 + 5, hoppas att ditt illamående snart ger sig och att du kan njuta av ert underverk...

En annan bloggvän, som den 20/4 gjorde sin äggdonation, fick inte sitt efterlängtade plus nu heller, men du är en riktigt fighter och jag är helt övertygad om att ert plus kommer att komma.

Imorgon ska vi på en inspirationsföreläsning på sjukhuset där vi så småningom ska förlösas.
Nästa vecka börjar vi vår föräldrakurs...
Detta gör att det börjar bli mer och mer verkligt...

Vårt barnrum börjar mer och mer bli iordningställt.... vi har fått väldigt mycket saker från vänner och har massor av saker och kläder, lovar att lägga upp bilder så småningom...

Har idag fått en redogörelse....

... hur förlossningen kommer gå till och hur det känns. Vår goaste väns systerdotter på 9 år har idag förklarat att det känns som att man föder en stor vattenmelon.


Sedan mitt senaste inlägg har det hänt en del hos bloggvänner och andra vänner. En bloggvän har precis fått sitt efterlängtade plus efter att ha fått hjälp och behandling på serum-kliniken i Grekland, en annan som kämpar och kämpar har tyvärr fått ett nytt negativt besked.....

En vän, har sedan drygt 3 veckor varit mamma, fick i v. 30+3 förlössas och fick en liten pojke på 1680 gr och 42 cm lång och igår passerade han 2 kg-sträcket ochj på tisdag får han bo ihop med sin mamma på sjukhuset.....

Glädjande och sorg i dessa besked..... påminner mig om hur orättvist detta med barnkämpandet är.... en del lyckas och en del får kämpa i motvind....


Kort resume om mig själv....

Är ju sjukskriven och kommer vara det fram till förlossningen, det var nog räddningen, känner att min kropp och min lilla vilde mår mycket bättre.

Har börjat med insulin och sticker mig själv 7 ggr/dag... ja iallafall när jag kommer ihåg det ;-)...

Går ju på kontroller hos barnmorskan varannan vecka, det är jämna veckor och ojämna veckor är det kontroll hos diabetesmottagningen... så nog är min graviditet kontrollerad...

Har börjar svullna lite smått i kroppen, ska försöka bli bättre att komma ut på promenader.

Mitt humör har lugnat ner sig, jag har inte utbrott så ofta, däremot har jag börjat gråta väldigt mycket. Det är mycket tankar och funderingar..... tror mycket tankar väcks över att jag inte har min mor i livet, även om det är 34 år sedan hon lämnade mig, så saknar jag henne som mor och bollplank... inser att jag är ganska själv... visst jag har vänner men törs och skäms lite över en del tankar....

Funderar på att ta upp detta med barnmorskan vid nästa besök och kanske få träffa kuratorn för att få ventilera lite....

Första hjärtljudet.....

I tisdags var vi på kontroll igen på MVC. Alla värden var bra förutom TSH, det skulle tas nytt....


Men vi var med om en helt obegriplig upplevvelse, vi fick för första gången höra hjärtljudet på vår lilla parvel...... Tänk någon bor och huserar i min mage.... Det börjar bli mer och mer verkligt nu...

Nu är det kontroll hos MVC varannan vecka i nio veckor därefter blir det varje vecka...

Annars börjar jag må bättre och bättre, mycket säkert då jag är sjukskriven nu fram till förlossningen... i 19 veckor, inte för att jag ska förstå hur dessa 19 veckor ska gå men men det var ett tvunget måste för att jag och bebisen skulle kunna må bra...

Ultraljud på specialist-MVC, vecka 19 (18+2)

Idag var det så dags att åter få se vår lilla parvel.....

Himmel vad hon har växt... idag var hon 19 cm, två fötter, två ben, två armar, två händer..... ja hon blev studerad från knopp till tå, allt så jättebra ut, hjärtat med sina fyra kammare slog fint, lever, urinblåsa etc såg ut som det skulle..... Däremot kunde hon inte se någon snopp.... så vi fortsätter att säga att det är en hon....

Nästa ultraljud som kommer vara ett tillväxtultraljud kommer ske i vecka 27/28 och sedan ett till i vecka 32....

Det kan dröja ett tag innan jag får känna lite sparkar då henne moderkaka ligger framför, hon leker kurragömma, men jisses vilket gympa pass hon visade oss idag på ultraljudet..... Det är helt magiskt, den 6/12 var hon endast ett pyttelitet riskorn, idag drygt 17 veckor senare 19 cm lång....

Så vår lilla tjej mår jättebra och växer som hon ska...


Med mig är det ok, blev i måndags sjukskriven och kommer så vara fram till förlossningen, då jag sedan tidigare är kostbehandlad diabetiker så går jag numera på kontroller varannan vecka på diabetesmottagningen och kommer med största sannolikhet att få börja med insulin igen... hade det för x antal år sedan.... Då min arbetssituation just nu är mycket påfrestande mentalt och innebär även en hel del stress och tunga lyft, så blev jag sjukskriven för att kunna fokusera på mig själv, mitt mående och att vi båda ska må bra....

Nästa besök på MVC är den 14/4 därefter kommer jag gå där varannan vecka, så jag kommer gå på kontroller varje vecka, så en bättre övervakad graviditet går nog knappast att få....

Inskrivning på MVC

Då var dagen här när vi äntligen skulle skrivas in på MVC. Det hela började ju bra när BM ringde 10.15 och undrade var vi var... Häum... Kl 13 har vi fått som tid.... Vi fick ny tid 14.30.

Väl där fick vi träffa en äldre BM men helt underbar, hon berättade att hon hade gått i pension men nu var tillbaka igen och jobbade en-två dagar i veckan...

Sedan berättade hon helt öppet att hon hade ingen erfarenhet av par med vår historia som gjort äggdonation , men att vi tillsammans ska fixa detta. Detta gjorde att vi fick förtroende direkt för henne, öppen och ärlig...

Vi fick berätta lite om vår historia som ofrivilliga barnlösa.. Sedan blev det inskrivning, namn, arbete, sjukdomar.....

Sedan berättade hon att vi kommer att vara både kopplade till vanliga MVC och specialistMVC. Hon berättade lite kort hur vårt upplägg skulle se med kontakt hos henne. From vecka 20 kommer jag gå på kontroll hos henne varannan vecka. Med tanke på att hon inte jobbar heltid så har de diskuterat att vi ska knytas till ytterligare en BM. Vi kommer även göra alla undersökningar på specialistMVC på vårt hemsjukhus. Jag ska dessutom ringa dem imorgon och boka tid för inskrivning där.

Då vår graviditet tillhör en riskgraviditet, jag löper större risk för bla, graviditetsdiabetes, havandeskapsförgiftning, kejsarsnittspatient, permaturförlossning... Så trodde hon att jag med största sannolikhet kommer vara sjukskriven den större delen av slutet av graviditeten, då jag även har en diabetes.

Mycket information och tid bokade för fosterdiagnostiskt ultraljudsundersökning , den kommer ske den 30/3. Sedan har vi ny tid till BM den 14/4...

Så nu är vår graviditetsresa i rullning....

Rapport från återbesöket

Några dagar har gått sedan vårt återbesök i tisdags på sahlgrenska, men nu kommer en liten rapport.

Vi skulle ha träffat vårt behandlande läkare Ann Thurin Kjellberg, men hon hade fått förhiner och vi fick träffa en ny stjärna Antonia tror jag hon hette.

Det blev ett VUL, och en underbar bild, enligt mannen ligger hon med knutna händer och ler....

Allt såg jättebra, men vilken skillnad ifrån förra träffen, nu var hion nästan 6 cm och 6 veckor tidigare bara 1,3 cm......

Vi blev nu utskrivna från reproduktionsmedicin. 

Vi har fått lite olika bud, nu varje gång vi vart där hurvida vi ska höra till vanliga MVC eller specialist MVC. Men jag har nu bokat tid för inskrivning på MVC den 4/3, enligt Sandra BM ska de ha ett pm hur de ska ta hand om oss... ska bli spännande och se hur det slutar...

Vecka 12 (11+3)

här rullar det på, dagarna går....

Lite rapport vad som hänt:

- mitt underbara berg och dalhumör har minskat och nu slipper vi mina utbrott....

- illamående, yrsel har i stort sett försvunnit

- tröttheten är mindre men numera vaknar jag 1-2 gånger per natt och är kissnödig och sen har jag svårt att somna om, speciellt när jag vaknar andra gången vid 3-tiden..

- mitt Skalman liv är över, dvs numera har jag inget mobillarm som påminner mig flera gånger om dagen att det är medicindags...

Nästa vecka den 17/2 ska vi på nytt besök på Sahlgrenska och ska då träffa vår underbara läkare som följt oss genom denna resa...


När det gäller jobbfronten, så håller jag nu på att skolas in på ny arbetsplats. Kommer bli väldigt annorlunda, blir hos en kvinna med ALS sedan 8 år.... Kommer fortsätta arbeta nattetid, men det kommer bli tuffare än innan, vändningar , massage, mm men ska bli spännande... Går allt som det ska är min tanke att jobba Maj ut för att sedan ha semester och därefter gå på gravidpenning.... Men vi får se, mycket kan hända under vägens gång...

Vecka ???

Alltså jag fattar inte det hur man räknar veckor, men enligt en gravid app skulle vi vara i vecka 10 (9+1)...

Mannen min har precis poppat pop corn och resultatet blev att vi nu sitter i varsitt rum, altandörren öppen på vid gavel och jag illamående...

Idag har det vart en tuff dag på många olika sätt.....

- vi bråkar mer och mer... Eller så beror det på att jag är mer känslig...

- igår fick jag ett besked från jobbet, att våran brukare hade somnat in... De hade haft en minnesstund igår kväll men jag och en annan kollega var på hockey och kunde inte vara med... Men på onsdag kommer vi ha ett nytt möte dör vi oxå skulle få lite information om vad som händer oss, vi är en arbetsgrupp på 14 st assistenter...

Det är flera i min närhet som nu har blivit änglar... Alldeles för tidigt...

Så med ens blev framtiden lite oviss, nu är jag fast anställd inom kommunen, så det är ju bra.... Men jag hade planerat att gå hem på semester och grav-penning i juni, så det gäller 4 månader jobb och sen föräldraledig... Hoppas inte detta faktum ändrar nåt... Nu vet ju inte chefen om att jag är gravid, hon vet att vi skulle göra ivf-behandling då jag har vart sjukskriven och det stod med på läkarintyget...

Första träffen med våran Ronja...

Ja nu vet vi ju inte vad det kommer bli för kön, men vi skämtar om det härhemma.... Min man är väldigt noga med att alla ska få ha de kläderna de vill ha och vilja färger man vill ha...

När jag då kontrade, så om vi får en pojk och när du frågar honom om han vill ha klänning på sig till dagis och han svarar ja så tycker du att det är ok frågade ja. -Absolut svarade han....

Så för barnets skull så vill jag ha en tjej så att vår pojk slipper bli retad för att hand pappa klä honom i klänning... Ta nu detta med ett nya salt och massa kärlek och humor...

Iallafall, vi fick träffa läkaren som var den som började med IVF på Sahlgrenska, BM förklarade att han var pensionär men att han tyckte detta jobb var så intressant och roligt att han jobbade emellanåt...

Ronja var nu ca 13 mm och hade ett hjärta som tickade på jättefint.

Nästa träffa med Ronja kommer bli den 17/2 då vi ska på sista besöket på reproduktion. Då får vi träffa Ann vår läkare som vi har träffats oftast... 

Imorgon är det dags att få en första bekantskap

Imorgon är det då dags för att gör VUL, och få en första bekantskap med vårt lilla knytte... Både roligt men otroligt nervöst...

Vi kommer först träffa läkaren och efter de blir det samtal med någon av donationsbarnmorskorna och läge att ställa alla frågor vi har:

Vad händer nu? MVC eller specialistMVC?

När kan vi andas ut att det har tagit sig?

Vad gäller, vad kan jag göra, vad ska undvikas?

Syskonförsök, vad gäller 40-årsgräns eller vad gäller

Blod och DNA från vem?

Kan vi återkomma om vi har ev fler frågor

7+0

Då har vi gått in i vecka 7 , men jag förstår inte riktigt detta hur man tänket, beroende på vilken app eller hemsida du är på så räknar de olika, ...

Jag tycker nog att illamåendet börjar avta... Peppar.peppar....

Trötthet och sömnen däremot är ett kapitel för sig... Att sova med ömmande bröst... Men igår var jag inne på Beginners och såg att de hade ammningstoppar som påminde om typ sportBH, nu fanns inte rätt storlek hemma men inatt har jag haft en vanlig sportBH på mig och sovit hela natten utan någon värk alls...

Jag tror att jag mer och mer vågar tro på att jag faktiskt är gravid.... Nu har vi VUL på onsdag och då får vi en första titt på hur det ser ut...

Set jag faktiskt längtar mest till är att gå in i vecka 12, då kan jag sluta med mitt Skalman-liv, dvs slipper mobilens ringande som påminner om mediciner... Dessutom bör vi vid den tiden vara inskrivna på MVC och den största missfallsrisken bedöms vara över...


Nu lördag -söndag ska vi ha en helg med kompisar, vi fick av dem i julklapp en hotellvistelse med spa... Det ska bli skönt fast för mig blir det varken bastu eller bad utan jag kommer njuta av en Go dusch istället... Men ser framemot hårbottensmassage mm....

6+0

En uppdatering härifrån mig om alla krämpor som jag försöker att älska om inte annat anpassa mig till.... Har fåt för mig att jag väntar fyr eller femlingar med tanke på alla krämpor...

* Redan på dag 9 kom illamåendet... Detta har sedan funnits med mer eller mindre och fortfarande

* tål inte för mycket dofter tex stekos, eller burkkattmat

* trötthet

* yrsel till och från

* humörsvängningar , jisses vad det svänger ibland, frågade maken igår, undra hur jag kommer vara utan hormoner , då kommer du vara lugn och snäll svarade han....

* i onsdags kom nidblödning, enligt DonationsBM är detta väldigt väldigt vanligt vid äggdonation och helt ofarligt....

* frossa, ena stunden jättevarmt och sen kan jag frysa och riktigt skaka

* kissnödig, vet inte hur många gånger per dygn jag kissar

* förstoppning , fast detta har jag problem med i vanliga fall oxå, vet dock inte om jag kan ta mitt pulver ...

* och de ömmande brösten som ibland inte tål nån beröring

Hahahaha vilket underbart blogginlägg