Förlossningsdepression ...

... Ja det är den diagnosen de har ställt.... Låter nog mer skrämmande än det är eller??

I onsdags träffade vi psykologen för andra gången själva.... Vi pratade mycket om känslor , tillfällen....

Ett exempel som jag själv inte riktigt köper.... När R är glad och skrattar så är man ju nöjd som förälder, men när hon skriker då? Jo då känner jag mig ledsen och misslyckad som förälder.... Men fick mig en tankeställare ... Vad kan jag göra mer än att finnas där när hon är ledsen, hur vet jag att jag som mamma kan hjälpa henne och med vad... Hon har torr blöja, har fått mat och är inte trött.... Hon kanske är ledsen för att vädret är dåligt... Vad kan jag göra åt det??? Skämt å sido med vädret men tror ni hajar...

En annan sak som jag fick i "läxa" att varför ska jag vara perfekt/felfri... Varför ska inte jag oxå kunna ha dippar/må dåligt.... När folk i min omgivning mår dåligt så finns jag där och bryr mig om dem ändå, men själv kan jag int tillåta mig att vara den som behöver hjälp?? Tror att jag har kontrollen men enligt psykologen är det inte kontroll utan det är typiskt depressivt tankesätt/synsätt.... De närmaste i mi omgivning märker md största sannolikhet att jag inte mår bra, men självklart svarar jag att allt är bra när de frågar. Allt ska ju vara bra, jag har ju en underbar dotter....

Just nu är det tufft, men det kommer en dag då det vänder uppåt igen, jag kan hjälpa mig själv genom att låta andra hjälpa mig.... Detta jobbar jag stenhårt på... Att våga släppa "kontrollen" att våga ta emot hjälp och tröst...

Att kunna möta min dotters blick utan att få ångest och bli ledsen.....

Underbar uppbackning

I fredags var vi och träffade BVC-psykologen. Ett mycket bra första intryck.

En av alla de bra sakerna hon sa var att jag inte var ensam om att må så här efter en förlossning. Det bästa av allt hon sa var att vi ska få hjälp och stöd så att hela familjen kommer må bra och få njuta som en en hel familj.

Upplägget just nu är att jag kommer träffa henne enskilt några gånger.....eller jag och Ronja såklart.... Därefter kommer vi vara alla tre. Finns det behov så kommer hon samarbeta med Ronjas BVC-ssk och även den kontakt O har, allt för att det ska bli så bra som möjligt för oss men framförallt för Ronja.

Jag och Ronja kommer även träffa hennes BVC-ssk en gång i veckan nu ett tag, som ett extra stöd och pushning. Fokuset inför det besöket imorgon kommer vara att få in rutiner över hur en dag ska se ut. När inte ork och energi eller handlingskraften finns riktigt som just nu för mig, så är det extra viktigt med rutiner för bådé Ronjas och min skull....

Ska även tillbaka till läkaren om 4 veckor för att kolla läget med medicinen.

Utöver detta underbara stöd från närhälsan har jag en underbar kompis som tom sjukskrev sig för att bo här några dagar....

Nu gäller det "bara" att jag själv tillåter att lägga över kontrollen och låta andra hjälpa mig.