Tabubelagda tankar

Vem bestämmer att allt är rosa? Får även vi som kämpat och längtat ha det tufft???

Lite av mina känslor just nu:

Denna skam och skuldkänslor över att jag tycker det är görjobbigt, ska ju vara glad och tacksam, har ju längtat och väntat så länge….

Alla ska kommentera vem hon är lik…. Är hon inte min dotter bara för att hon aldrig kan bli lik mig till utseende…. Trodde inte att jag skulle tycka det är så jobbigt….

Ibland när R är ledsen och ligger på min mage så kan man se hur hon söker efter bröstet, är jag misslyckad för att jag inte kunna ge henne detta. På BB sa det jämt och ständigt att hon hade bra sugteknik och jag hade bra bröstvårtor men ändå gick det inte. Gyn-läkaren sa att det berodde på min kropp, havandeskapsförgiftningen-lågt Hb-högt blodtryck.

Ibland kommer alla känslor och tankar på en gång och det blir bara för mycket, vill bara skrika, gå därifrån. Svårt att prata med O om detta då han har sin GAD och blir bara orolig och då får jag istället göra allt för att dämpa hans mående.

Känner mig så otillräcklig, hinna med R, hemmet, O och mig själv.

Hur mycket märker R av att jag är ledsen? 

Hur vet jag att jag tar hand om R på rätt sätt, ger henne kärlek och trygghet.

Svårt att gå ner i varv, slappna av, sova.

Försökte jag tillräckligt med amningen?? All personal på BB pratade enbart om hur bra det skulle vara om jag försökte få igång amningen. Hur jobbigt det var när jag satt där och pumpande medans de gav henne lite mat i en medicinkopp…

NU får ni inte tro att jag inte tar hand om min dotter, njuter av tiden med henne, det gör jag och jag är väldigt glad över att vi har fått henne och jag vet att läget kommer ändras....

Jag eller vi har fått och får mycket stöd av vårt BVC. Jag har börjat medicinera mot min förlossningsdepression och imorgon ska hela familjen träffa BVC-psykolog och jag kommer även få enskilt stöd, så vi får hjälp.

Suck... Vad dålig jag är på att uppdatera....

Visst jag har lite mindre egen tid men så illa är det int att jag inte hinner skriva här...

Inser att det nästan har gått en månad sedan det förra inlägget... En omtumlande månad...,


Men vår lilla skatt växer så det knakar....

det är en mycket bestämd dam som vet hur hon vill h det endast 6 veckor gammal....,

Vi hade ju den förmånen att kunna vara hemma båda två de första veckorna, men i måndags förra veckan var det dags för hennes pappa att återgå till arbetet.... Det var nog väldigt jobbigt för honom, jag tyckte mest det var skönt... Att få eget luftutrymme, jag älskar min man och vill inte vara utan honom men att umgås 24 h , 7 dagar i veckan i 5 veckor.... Pust stön...,men vi fixade det. Då vi gr ersättning har han ju kunnat underlättat enormt... Jag har tom kunnat åka iväg på längre utflykter...

Vår Ronja växer, båd vikt och längd följt hon sin kurva fint... Däremot så har även hennes huvudmått växt, så mycket att på 1-månadskontrollen så ville läkaren ha en extra kontroll och när vi var på den förra veckan så hade det fortsatt växa.... Vi fick då en remiss till barnkliniken och tid samma dag....

Väl där fick vi vänta 1,5 timme och jag hade fått med mig en kompis som stöd, valde att inte delge detta för pappan, då jag vet att med hans GAD så hade jag fått ett helsicke.... Läkarn undersökt Ronja, inte bara huvudet utan hela henne och kund konstatera att det var en pigg och vaken tjej. Att huvudet växt så mycket kunde dels bero på att vid födseln var henens huvud konformat då hon hade väldigt bråttom ut och vi bromsade henne lite, men sedan att det vid de olika mättillfällena hade det vart olika personer som mätt... Men vi ska till BVC igen på tisdag och man ska ha lite koll så det inte fortsätter att sticka iväg nu när det kommer vara samma person.

Men något fint var att hennes BVC-ssk ringde upp oss dagen därpå och undrade hur det hade gått, samt frågade hur vi mådde och hon förklarade varför de gjort så här. Att hon var inte så orolig över att det var nåt fel då Ronja är så pigg och klar men att de ändå vill reagera när kurvan sticker iväg och vara på den 100% säkra sidan. Detta gjorde att jag verkligen känner mig tryggmed henne så på tisdagens agenda över saker att ta upp med henne ska även min hälsa diskuteras...,

Återkommer med ett inlägg om detta, nu vill en viss person ha mat.... Och då är det bråttom... Risk för svält annars tror hon om man inte agerar på sekunden... ;-)