Tiden rullar på....

ja nu är vår dotter helt plötsligt 15 dagar och dagarna rullar på i en rasande fart....

Jag börjar sakteliga återfå krafter även om psyket fortfarande inte är med så börjar nog kroppen återhämta sig....

I söndags fick jag nog, jag kände inte igen mig själv, ringde först sjykhusupplysningen och de i sin tur ville att jag skulle ta kontakt med BB. Jag är orkeslös, yr, huvudvärk, illamående... Andfådd...

BB ville att jag skulle åka in till gynakuten.... Det gjorde jag men först på EM/kvällen för först skulle ju Ronjas farfar och faster komma....

Väl på akuten konstaterades en lågt HB och ett högt blodtryck.....jag fick välja att antingen stanna kvar och invänta läkaren vilket kunde ta hela kvällen eller åka hem och ringa MVC dagen efter... Jag valde MVC...


Så på måndag morgon ringde jag MVC och de skulle ringa upp mig. Det var min underbara BM från tiden innan förlossningen som ringde.... Hon var på krigsstigen sa hon över hur de behandlat mig.... Hon skulle nysta i lite trådar och återkomma ....det gjorde hon och hon hade fixat en tid på gynmott...

Väl där fick jag träffa en underbar läkare.... Han tog sig tid att lyssna på mig och förklarade...

Anledningen till att jag blev inlagd och igångsatt var att jag hade fått havandeskapsförgiftning , därav mitt höga blodtryck trots medicin och den enorma vätskeansamlingen plus att jag hade äggvita i urinen....

Detta plus att jag förlorade massa blod gjorde att jag nu mådde som jag mådde.... Kroppen håller på för fullt att ta hand om alla slaggprodukter och det kan ta tid.... Han skrev Ut järntabletter som jag ska äta i minst 3 månader, remiss till Vårdcentralen för att kolla blodtryck...

Det var så jädrans skönt att någon tog sig tid att lyssna på mig och mitt mående, att jag fick en förklaring till varför jag mår som jag gör...

Han avslutade med att hade jag funderingar eller blev sämre skulle jag bara ringa.... Sedan tyckte han att jag skulle prata med Ronjas BVC-ssk för de är även duktiga på att mamman ska må bra...


Så nu laddar jag om med ny energi och börjar få orken tillbaka mer och mer.....

Jag älskar min dotter och njuter för fullt.... Men det där rosa baby livet som alla skryter om.... Det är  inte rosa.... Det är grått ;-)....

Förlossningen

Tänkte passa på medans jag kommer ihåg en del att skriva lite om själva förlossningen.....

8.30 på tisdagsmorgonen blev vi inskrivna på förlossningsavdelningen. Först blev vi uppkopplade med CTG.

Kl 10 stack man hål på hinnorna, jäklar vad sjöblött det blev.... Därefter gick vi runt lite på avdelningen och sedan satte vi igång en dvd medans jag gick runt inne på rummet. Alla säger ju att det bästa är att vara uppe och röra på sig....

Vid 12.20 började sammandragningarna komma allt tätare och tätare.....

Vid 14-tiden försökte man sätta in en elektrod som bättre skulle tala om hur barnet mådde,med lyckades inte. Samtidigt satte man igång ett värkatimulerande dropp för att få ordentligt fart på värkarbetet.... Var vi detta laget bara öppen 3 cm...

Efter någon timme ökade man på droppet och lustgasen introducerades.... Helt otroligt hur lustgas kan dämpa smärta så....

Vid 17-tiden skulle man göra ett andra försök att få dit elektroden, nu lyckades man bättre.... Jag var nu öppen 5 cm


Värkarna hade tilltagit och det kändes.....

Vid 18-tiden bad jag om att få epidural innan de ökade på värkdroppet ännu mer.... Varför i hel---e är man så envis och ska klara så mycket själv. Till er som kommer genomgå en förlossning,neråt ner stoltheten och ta epidural innan värkarna blir outhärdliga...

Elektroden lossnade och vid 20.15 skulle man sätta in den igen.... Nepp det blev inget för nu var jag fullt öppen.... Vår underbara barnmorska säger bara att nu ska vi ha barn....

Därefter följde en intensiv period med bra teamarbete, mellan BM-MiG och Pappan...

21.10 så föddes då våran Ronja....

Helt obeskrivligt och overkligt....


Därefter följde några omtumlande timmar.... Moderkakan ville inte släppa.... Ronja lämnades över till sin pappa som slet av sig tröjan och la henne på bröstet, jag rullades iväg till operationssalen.... Förlorade massa blod och de smärtbedövade mig därefter påbörjade deras arbete med att få ut moderkakan....

Jag minns inte så jättemycket mer än att jag kände mig väldigt trygg trots allt folk och rörelser... När detta var klart rullades jag iväg till IVA/postop.... Först 5-6 timmar efter förlossningen fick jag äntligen återförenas med min dotter och man....