Lång uppdatering

Börjar ifrån när jag skrev sist den 3 november... efter det inlägget så "rasade jag", det har vart en jättetuff tid...

Mitt humör har vart en jädrans berg och dalbana... vilket inte har vart det lättaste för varken mig eller min man... de har vart mycket utbrott.....Efter mycket analyser ihop med vår IVF-coach så hittade vi troligen vad mycket av det bottnade i....

Jag kom in i en ny kris ang vår kommande äggdonationsbehandling... delger er några av tankarna
* Hur kommer min kropp reagera
* Är barnet mitt?
* Är jag värd detta?
* Kommer det ta sig
* Kan jag påverka resultatet

Tänkte fördjupa mig lite lätt i dessa exempel ovan

Hur kommer kroppen reagera?
Där tänker jag på två saker, dels ska något främmande för min kropp sättas in, hur kommer kroppen reagera, kommer den känna av detta.... Sedan är det hjärnans roll, hur kommer den tänka av att jag får en annan kvinnas kropp in i min kropp....

Är barnet mitt?
Säger sig nog själv vad jag tänker. Är barnet mitt trots att det är någon annans ägg.

Är jag värd detta?
Är jag god nog att få denna chans, ska någon annan behöva offra sig för min skull och genomgå äggutplock...

Kommer det ta sig?
Massa tankar kring detta

Kan jag påverka resultatet?
säger sig oxå själv....

Allt detta och lite till tig upp mycket av mina krafter, jag stressade upp mig jättemycket, funderade en hel del, sov nästan inget... Till slut så fick ivf-coachen mig att ta mig samman ... Jag funderade och funderade till slut bestämde jagf mig att ta kontakt med min läkare på vårdcentralen och hon sjukskrev mig, så nu är jag sjukskriven tills den 18/12

Svaren på de funderingar ovan som jag kom fram till:¨
Min kropp kommer att älska ägget och hjärnan kommer älska det.

Barnet är mitt, jag tillför det näring och kärlek.

Jag om någon är värd denna chans.

Det kommer att ta sig, sedan när, det får tiden utvisa...

Jag kan påverka resultatet genom att jag tar det lugnt och njuter av livet.

Jag det har vart tre långa veckor sen sist med mycket skräck känslor.....