Ja då var det så dags för det obligatirska halvårssamtalet till Sahlgrenska för att kolla vår köplacering.....
Nu var det i de skedde att det kallade de som ställdes i kö december 2011 och vi ställdes i kö april 2012..... då är det ca 4 månader kvar....... OJ 4 månader kvar!!! Helt plötsligt känns det inte jätteavlägset.... men det är ändå en evighet......
Då väntar besök hos läkare och kurator, då vi har en bra bit till SU får vi göra dessa besök på samma dag...... När de båda har gjort tummen upp då är vi igång.
Då börjar vi matchas....
Pratade med en helt underbar Barnmorska. Fick följande information
* Enligt lag måste de göra en matchning, vi har vart tveksamma och ifrågasättande om detta... för oss har utseende mindre roll....
* När väl matchningen är gjord och äggplockning gjord så befruktas de bästa äggen, detta kan vara olika hur många ägg det blir... därefter sparas ett och resten av embryon frys ner och är " våra" i fem år....
* Sedan när alla förberedelse är klara i min kropp och så sätts ett ägg in i mig...
En ny information för mig idag var att när "våra" ägg väl är utplockade och nerfrysta så är de våra i 5 år och vi får nyttja dem... min ålder spelar ingen roll om den är över 40.... jag drog många sköna andetag, då jag har känt en mindre stress över att jag nästa år fyller 38 år..... Detta skulle ju kunna innebära att våra syskonmöjligheter ökas.... Men en sak i taget, vi är överlyckliga om vi lyckas få ett barn resten skulle bara vara en bonus om vi nu fattar ett sådant beslut...
Å vilket trevligt inlägg.. =)
SvaraRaderaVisst 4 månader känns lång tid när man väntar på något, men på något sett så rusar tiden iväg ändå. Det gäller bara att inte tänka och fokusera på det hela för mycket, utan fylla tiden med annat, lättare sagt än gjort jag vet. Men jag tror ju mindre vi stressar ju bättre blir våra resultat vi som kämpar med våran barnlängtan, det är min teori.
Massa kramar och lycka till rop till Dig min vän! Från B
Så sant så vännen, med tanke på att vi redan har väntat i 18 månader utan att egentligen reflekterat över det utan låtit livet få fortsätta ändå.... så måste det även få göra så i 4 månader till.
RaderaTror precis som dig att ju mindre vi stressar desto bättre resultat.... finns ju en anledning till att " Rosor aldrig dör".... sedan kan de ju vissna men livet i dem finns ändå kvar eller?
På något sätt i all denna vänta vi utsätts för så eller i alla fall som jag och min man tänker så blir man på något sätt harmonisk, man tar liksom vara på dagen på ett annat sätt. Inte en jädrans massa stress att allt ska vara perfekt, allt ska göras...
Det gäller ju att fånga dagen!!!!!!
Jag hoppas att under hösten få läsa att er resa än en gång lyckas men att resans väg fortsätter till resans mål.....
Massor av kramar till dig också B
Oj, ni står i kö! Själva var vi ju oerhört priviligerade som hade en egen donator. Har tänkt på det ibland, om vi skulle stått i kö också. Tyckte liksom allt tog tid ändå. Men... förstår dig precis i det där med tiden. 4 månader är ju ingenting i många sammanhang men när man väntar i IVF- eller ÄD-sammanhang så är det en evighet. Och ovissheten är olidlig, hemsk. Men sedan, när man väl sitter där med en liten snutt i famnen, är det värt varje sekund av väntan. Såklart. Synd man inte visste i förväg att det skulle gå bra.
SvaraRaderaJag blir också förvånad över det där med att det skulle vara lag på matchning. Min kusin och jag är inte lika alls färgmässigt och det var inget problem. De erbjöd förvisso korsdonation med färgmatchning men vi tackade nej. För oss är det inte viktigt heller. Och vi fick ju min mormor och morfars gener vilket betydde mycket för mig (kan jag ju säga nu när jag fått den här möjligheten, skulle förmodligen tänkt annorlunda i en annan sits, man gör ju liksom det - anpassar sig).
Hur som helst, ska bli roligt att följa din resa. Kommer att kika in här då och då för att se hur det går.
Kram Jeane
Kan förstå att det är en helt obegriplig känsla när man har turen sedan att få en liten snutt....
RaderaMen i väntan på att jag själv kanske ska få uppleva detta så njuter av att det finns andra som delar med sig av sina underbara känslor som föräldrar.
Så skoj att ni lyckades och så skoj att det flyter på bra, ni fick ju en start som inte var den bästa.....
KRAM
Ååå Tack goa Ugglis för Din kommentar!!!
SvaraRaderaJa, nu få man hoppas på det bästa :)
Även om det känns en aning tungt å osäkert som vanligt..men gör som grodorna lever på hoppet ;)
Kraam fr B