Nu ser vi framåt och tar nya tag för ett ev nytt liv??

Efter en alltför tuff höst så är det dags att ta nya tag och se framåt....

Nu gäller det att ställa om fokus, att fokusera på att vi ev ska blir tre tvåbenta i vår familj. För dig som ev läser här på bloggen för första gången, så skriver jag tvåbenta för vår familj består av två stycken fyrbent bestämda, bortskämda kattdamer...

Min träning har blivit alltför lidande, men nu tar jag nya tag med både träning och matrutiner.... Nu är det dags att förbereda min kropp så mycket som bara går... Inte att förglömma den viktiga sömnen.... men jag vet att med träning, bra kost så får jag fina sömnrutiner på köpet...

Efter en lång tids kämpande har nu älskade pappa...

..... fått somna in, han slipper nu värk, feber, oro.... Men lämnar oss i sorg och saknad. Den 6 december så drog du ditt sista andetag. Du tittade upp, slöt sedan ögonen och ett kort andetag sedan hade du lämnat oss.

Igår fredag den 13 december så fick vi säga ett sista farväl till dig i minnets kapell. Det avr en fin stund och en underbar präst. Hon påminde oss om ditt livs resa, ett liv som varade i nästan 64 år, du hann aldrig fylla 64 du hade 19 dagar kvar.....

Efter 31 år 11 månader 3 dagar är du och älskade mamma på samma ställe......

Skönt är att veta att du inte längre behöver lida och det kommer jag inte heller göra framöver men just nu pappa så gör det ont i hjärtat efter sorgen efter dig.....

Fars dag!!!!!!!!!!

Tänkte mig på en uppdatering av mina pappors tillstånd.

Börjar med min pappa. När jag pratade med avdelningen idag där pappa ligger, så har jag idag en piggare pappa som dagen till ära var klädd i sina egna kläder. Han är numera feberfri, behöver inte syrgas och sitter upp en del i fåtöljen om han få hjälp dit. Han klarar inte av att förmedla sig utan man får avläsa hans kroppspråk om han tex behöver gå på toaletten eller vill något överhuvudtaget,,,,,, Tyvärr hade jag ingen möjlighet att åka till honom idag då jag jobbar hela helgen......

När det gäller svärfar, så är han på bättringsvägen, ECT har tydligen vart en bra hjälp för honom. När jag ringde honom tidigare idag så sa han att det är nog dags att jag tar tag i livet igen...... ett bättre livstecken än det finns knappast för att vara honom......

När det gäller mina katters pappa tillika min man så hade vi ett litet FARS-dagsfirande. Han fick en tomte som han aldrig kan få för många av enligt honom, choklad, pepparkakor och julmust. Så när jag lämnade honom igår kväll för att åka och jobba så mumsade han på detta......

Nu börjar det så smått närma sig ett nytt år och 2014 är ett år som vi ser framemot med stort HOPP, ett HOPP som vi hoppas innebär tillökning i familjen...

Till er bloggläsare, ta hand om er och försök njuta av stunden som är här och nu.....

Älskade pappsen

.... du ligger nu på palliativa avdelningen och kämpar och kämpar..... Sedan drygt 2 veckor tillbaka är min älskade pappa inlagd på palliativa avdelningen. Under resans gång där så har han fått lunginflammation och höga febertoppar på morgonen......

i fredags ville läkaren avsluta all behandling du får, syrgas, dropp, antibiotika..... men under helgen har du vart väldigt pigg.... om än väldigt aggressiv verbalt.....

Jag har nu insett att om vi lyckas få barn så kommer det barnet inte har någon mormor eller morfar....Det känns tungt...

Svärfar är nu på väg uppifrån sin djupa depression, är fortfarande inlagd på psyk men får nu ECT-behandlingar och har svarat väldigt bra på de behandlingar han har fått....Mer behandlingar är inplanerade, men det är kul att se hans förbättring och att han fått tillbaka livsglädjen....

Telefonsamtal till sahlgrenska

Ja då var det så dags för det obligatirska halvårssamtalet till Sahlgrenska för att kolla vår köplacering.....

Nu var det i de skedde att det kallade de som ställdes i kö december 2011 och vi ställdes i kö april 2012..... då är det ca 4 månader kvar....... OJ 4 månader kvar!!! Helt plötsligt känns det inte jätteavlägset.... men det är ändå en evighet......

Då väntar besök hos läkare och kurator, då vi har en bra bit till SU får vi göra dessa besök på samma dag...... När de båda har gjort tummen upp då är vi igång.

Då börjar vi matchas....

Pratade med en helt underbar Barnmorska. Fick följande information

* Enligt lag måste de göra en matchning, vi har vart tveksamma och ifrågasättande om detta... för oss har utseende mindre roll....

* När väl matchningen är gjord och äggplockning gjord så befruktas de bästa äggen, detta kan vara olika hur många ägg det blir... därefter sparas ett och resten av embryon frys ner och är " våra" i fem år....

* Sedan när alla förberedelse är klara i min kropp och så sätts ett ägg in i mig...

En ny information för mig idag var att när "våra" ägg väl är utplockade och nerfrysta så är de våra i 5 år och vi får nyttja dem... min ålder spelar ingen roll om den är över 40.... jag drog många sköna andetag, då jag har känt en mindre stress över att jag nästa år fyller 38 år..... Detta skulle ju kunna innebära att våra syskonmöjligheter ökas.... Men en sak i taget, vi är överlyckliga om vi lyckas få ett barn resten skulle bara vara en bonus om vi nu fattar ett sådant beslut...

En snabb uppdatering

Tänker inte be om ursäkt, ni som följt min blogg vet att jag inte är den bäste bloggaren.....

En snabb uppdatering av vårt kaoslikande men braiga liv:

Min pappa mår just nu bra, han är inne i ett bra skov. Vi har beslutat att avsluta alla hans behandlingar och just nu är det palliativ vård som gäller. Han är relativ pigg, är inte så illamående och yr utan är som sagt var inne i en bra skovperiod. Kom på mig själv häromdan när en arbetskamrat frågade hur mår din pappa? Vad svarar man. Han kommer dö, vi vet bara inte när, eller han mår bra. Jag väljer nog han mår bra, för just nu mår han bra utifrån vad som är bra i hans hjärncancers synvinkel....

Däremot är det lite sämre med min svärfar, han har fått en rejäl depression, och vi har vart tvungna att se till så att han får hjälp på en psykiatrisk avdelning. Förhoppningsvis är han snart hemma men i ett betydligt bättre skick. En liten smårolig episod idag. Han hade ringde hem till min svärmor- Jag får snart komma hem och få hjälp i dagvård om Ulrica dvs jag tycker det går bra..... Alltså man kan tolka detta svar på många sätt. Men jag och min svärfar har en väldigt speciell och unik relation. Han har så jädrans förtroende för mig, trots att jag skäller och klagar på honom om jag tycker han är dum eller fånig. Fast jag älskar honom av hela mitt hjärta....

Jag har nog vid något tidigare inlägg skrivit om min man och hans arbetssituation.... Han har nu fått ett nytt jobb utanför vården. Han jobbar på en second handbutik där han är ansvarig. Han älskar verkligen detta jobb och det riktigt lyser om honom.....

Jag har fått ett vikariat, som personlig assistent och nattare, något som passar mig jättebra. Visst det går perioder då vi nästan inte ses mer än ca 1,5 timme om dan....

Våra bortskämda kattdamer fyller 3 år på söndag och det blir självklart kalas. Sedan om de själva har tid att ta rast från sorkletandet återstår att se.....

När det gäller det som bloggen egentligen är tänkt att handla om, vår äggdonationsresa, så vet vi inte mer än att vi står i KÖ...... har tänkt att ringa ner, men de har bara telefontid vissa dagar och tider och det har inte passat... men har tänkt ringa ner i veckan och pejla läget... om det blir i år eller nästa år.

En bloggvän har idag sin 4-veckorsdag som änglamamma, jag hoppas att ni tar er ur er mardröm och kan hitta nya ljusglimtar i ert liv igen....

Till alla " TA VARA PÅ DAGEN"

Livets resa..

... har precis läst att en bloggare som jag följt ett tag har fått ett jäkla tungt besked. I 13 år har de längtat och kämpat, när då det efterlängtade pluset kom, så visar det sig att det är ett sjukt barn...

Nu måste de i vecka 20 måste avbryta och ska föda ut deras lilla son.......

Jag vet att livets resa är oförutsett men ibland känns det för jävla orättvisst....

Min tankar går till dem och jag hoppas att det på nåt sätt tar sig igenom detta och kan se glädjen i livet igen....

Sommaren flyter på.......

... förra sommaren så var tankarna att nästa sommar, jag då är vår resa igång, då har vi kommit igång hos teamet......

... denna sommaren är jag mer försiktigt.... undra om vi vid nästa sommar har kommit igång... eller är det fortfarande en lång väntan....

När jag pratade med SU i april så trodde hon i början av nästa år eller i slutet av detta, att vi skulle vara framme hos teamet.... Jag har bestämt mig att jag i november ska ringa ner och kolla hur läget ser ut.....

När det gäller min älskade pappa, så är läget lite sämre, trots oss anhörigas önskningar om att han skulle slippa tredje omgången med de jädrans cellgifterna så gick läkaren mot oss..... detta har resulterat i att pappa sedan i torsdags läcker ifrån alla tre hål... om ni förstår vad jag menar.... så imorgon tisdag får han åka till en vårdavdelning och vara där i 2 veckor..... Kan inte förstå hur den läkaren tänkte, när han innan denna behandlingen ändå var ganska bra, var lite piggare. Det känns faktiskt som en vän sa, att det ser bättre ut i deras statistik....

Men när nu faktumet är att pappa kommer att dö, varför kan inte vi få ha en bra sista stund, varför kunde inte han och hans sambo fått ha en fortsatt mysig sommar ihop????

Själv önskade jag att jag kunde vara på fyra ställen samtidigt, jag vill vara hos pappa, jag vill kunna vara härhemma och hjälpa mina svärföräldrar, jag måste vara på jobbet, och jag vill kunna vara med min man och vänner....

Bloggvänner

Livet är unikt på många olika sätt......

När vår resa började så gjorde jag som så många andra, surfade på nätet, ville ha så mycket info som möjligt om IVF...

Kom då in på en bloggsida där det fanns många IVF-bloggar.....

Några bloggar följer jag mer än andra...

En bloggvän som jag läser och förundras över.... trots deras åtskilliga försök så kämpar de fortfarande, deras sista försök resulterade dock i ett PLUS men tyvärr ville det sig inte så länge, men ni har repat er, ja i alla fall om man läser bloggen... hoppas att ni snart får ett nytt PLUS som varar tills ert lilla knytte är i er famn....

Just i dagarna är det två andra bloggare som ska föda....

En annan som också kämpat i flera år är gravid men väldigt osäkert hur det utvecklar sig då man ser avvikelser på UL...


Ja livet är unikt på många sätt.... Man vet vad man har, man vet vad man kämpar för, man vet vad man vill..... MEN kan vi stanna upp och njuta av det som livet bjuder på just nu???

Just nu är både jag och min man inne i en intensiv period med jobb, jag vi jobbar en hel del så vi hinner knappt ses, detta resulterar i att när vi väl ses så är vi trötta och hur blir man när man är trötta... jo extra griniga och helt plötsligt glömmer vi bort att vi båda är trötta och onödigt gnabb uppstår....

Lite smått ångestpanik

Idag när jag var och hälsade på min pappa, som är svårt sjuk insåg jag att mitt ev barn aldrig kommer få träffa sin morfar. Mitt ev barn kommer ev inte ha varken mormor eller morfar....

När jag sedan gör ett besök på beginners... så ser jag till min fasa att det babygymmet som jag så gärna vill att min barn ska ha är på REA.... har det tänkt sluta sälja det????? Det innebär isåfall att mitt ev barn inte kommer att få det babygymmet??



Många tankar som rör sig i huvet i och med ett besök hos älskade pappsen......

Inte en dag för sent att nåt görs....

Pressmeddelande
19 juni 2013
Justitiedepartementet

Utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet

Regeringen har i dag beslutat att ge en särskild utredare i uppdrag att överväga olika sätt att utöka möjligheterna för ofrivilligt barnlösa att kunna bli föräldrar.

Att få barn är en stark önskan hos många människor. Det är angeläget att det finns möjligheter även för ofrivilligt barnlösa att få barn och att lagstiftningen som reglerar dessa möjligheter utvecklas i takt med samhället i övrigt. Det är också viktigt att bland annat den föräldraskapsrättsliga lagstiftningen är utformad så att den kan hantera nya sätt att få barn och bilda familj. En särskild utredare har nu fått i uppdrag att se över olika sätt att utöka möjligheterna för ofrivilligt barnlösa att kunna bli föräldrar. Utredaren ska lämna förslag som ger ensamstående möjlighet till assisterad befruktning i motsvarande utsträckning som för gifta par och sambor, ta ställning till om det ska krävas en genetisk koppling mellan barnet och den eller de tilltänkta föräldrarna vid assisterad befruktning, ta ställning till om surrogatmoderskap ska tillåtas i Sverige, med utgångspunkten att detta i sådant fall ska vara altruistiskt, ta ställning till om det behöver införas särskilda regler för de barn i Sverige som har tillkommit genom surrogatmoderskap utomlands, ta ställning till om det avskaffade steriliseringskravet och förbudet mot bibehållen fortplantningsförmåga kan medföra problem vid tillämpningen av bland annat den föräldraskapsrättsliga lagstiftningen, samt föreslå de följdändringar i den föräldraskapsrättsliga regleringen och i annan lagstiftning som behövs. Lagmannen i Malmö tingsrätt Eva Wendel Rosberg har åtagit sig uppdraget som utredare. Den del av uppdraget som avser ensamståendes möjlighet till assisterad befruktning ska redovisas senast den 14 maj 2014. Uppdraget i övrigt ska redovisas senast den 24 juni 2015. Kontakt Jeanette Mattsson Biträdande pressekreterare hos Beatrice Ask 08-405 46 87 076-133 41 55

Fy fan rent ut sagt....

Igår den 20 juni 2013 kunde man i GP- Göteborgsposten läsa följande: Jag kan inte mer än att säga att jag hoppas det har lärt sig nåt, samt att jag tycker så synd om dessa tre par......

Har en känsla av att personalen inte har en aning om vilken kamp det är att vara ofrivillig barnlös....

Befruktade ägg till IVF-patienter kan ha förväxlats på Sahlgrenska. Därför beslutade personalen att slänga äggen.

Tre patienter skulle under samma eftermiddag i våras få embryon återförda. De var alltså under pågående behandling för att bli gravida, och deras befruktade ägg hade varit nedfrysta på Sahlgrenska. När äggen hade tinats så upptäckte personalen att det fanns en möjlighet att de hade förväxlat dem. Detta upptäcktes när en biomedicinsk analytiker märkte att antalet embryon i patienternas respektive skålar var fel. Äggen kastades för att säkerställa att ingen patient skulle bli gravid med ett annat pars barn.
– Det viktiga tycker jag är att ingen förväxling skedde. Det kunde ha blivit så att patienterna fick fel ägg, men så blev det inte, säger Ann Thurin Kjellberg, sektionschef för Reproduktionsmedicin på Sahlgrenska.
Hon säger att avdelningen har ett säkerhetssystem i flera led för att undvika att en patient får fel ägg. Just därför upptäcktes misstaget. Efter detta kommer kontrollerna säkras upp ytterligare.
– Vi har sett över alla våra rutiner och gått igenom dessa med vår personal för att minimera risker, säger Ann Thurin Kjellberg.
Enligt Sahlgrenskas händelseanalys skedde misstaget eftersom en biomedicinsk analytiker inte genomförde ID-kontroller på rätt sätt och inte kontrollräknade antal embryon. Analytikern ska ha blivit störd i arbetet eftersom samtal fördes med en kollega.
Två av patienterna hade fler nedfrysta ägg som kunde användas i stället. De kompenseras inte för de befruktade ägg som förlorades. Den tredje patienten hade inga ägg kvar och fick därför åka hem utan att något ägg placerats in. Den personen erbjöds i stället att börja om behandlingen från början. Det skulle innebära ny hormonbehandling, nya ägg som plockades ut och befruktades. En sådan process tar vanligtvis flera månader.
Maria är styrelsemedlem i föreningen Barnlängtan. Hon berättar att de hormonbehandlingar som föregår att ägg som plockas ut ofta är jobbiga för kvinnan.
– IVF-behandling är ett steg i slutet av en lång resa. Behandlingen är både fysiskt och psykiskt tuff. Eftersom varje embryo är en chans till barn är alla väldigt värdefulla. Jag blir oerhört förvånad över att detta skett på Sahlgrenska, och givetvis besviken och ledsen för de här föräldrarnas skull, säger Maria.
Sahlgrenska har Lex Maria-anmält händelsen till Socialstyrelsen, som ännu inte påbörjat granskning.

Fakta: IVF, In vitro fertilisering
– Kallas också provrörsbefruktning.
– Kvinnan får hormoner som stimulerar äggstockarna till utveckling av flera ägg, sedan hämtas äggen ut.
– Mannen lämnar spermier som sammanförs med äggen utanför kroppen.
– Västra Götalandregionen erbjuder tre ägguttag vid IVF-behandling. Om befruktade ägg av god kvalitet blir över kan dessa frysas för fler återföranden.
– Totalt är det drygt 60 % av alla par som får barn efter sina behandlingar.

Läs och begrunda!!!!!!!!

Jag hittade den tänkvärda text på en annan blogg, men så tänkvärd...

Öppet brev till dig som vill bli gravid

Femton punkter.

1. Det spelar ingen roll hur vanligt det är med ofrivillig barnlöshet eller hur många procent av befolkningen som behöver assisterad befruktning. Din upplevelse av situationen är din egen.

2. Du kommer att möta många självutnämnda fertilitetsexperter som plötsligt vet allt om hur stress och fruktsamhet hör ihop. De har själva blivit gravida på första försöket och kommer att säga saker som att du är spänd som en sträng. Att du ska försöka lite mindre. De förstår inte att de ger dig hela skulden för ett sjukdomstillstånd. Att de säger: genom ditt sätt att vara och tänka gör du dig själv infertil. Att om du bara är lite softare så kommer det som du försökt med i flera år att funka. Att kvinnor blir gravida under brinnande krig, men att du klarar av att göra din kropp totalt ofunktionell, bara genom att tänka. Genom att vara du.

3. Ingen kommer att spekulera särskilt mycket i om din partner är spänd som en sträng eller inte, och hur det påverkar fertiliteten.

4. ALLA känner några (som kanske känner några) som försökte få barn i flera år. Och först när de kom fram i adoptionskön – DÅ blev hon gravid! Detta är totalt oanvändbar information för dig. Om en adoptionskurs, hemutredning, långdragna kommunpolitikerbeslut, 250 000 kronor och åratal av processer med adoptionsförmedlingar är vad som krävs för att göra dig fertil – ser situationen knappast ljusare ut för det. Stäng örat.

5. Kanske tänker du att det ska bli lättare att bli gravid om du bara är lite gladare. Om du svassar runt i stora tyger på en strand, spelar beach volley och klättrar i djungeln. Eller bara går på en konsert. Och vips har det roliga i livet också blivit en prestation. Du sitter vid en lägereld och gapskrattar och tänker gud vad jag borde vara fertil just nu. Jag tänker ju inte på det alls!

6. Men (motsägelsefullt nog): pausa inte ditt liv, hur gärna du än vill det. Du blir inte mer fertil för att du slutar spela tennis, lägger ner bandet, låter bloggen dö och tappar kontakten med bekanta. Ibland kommer det att kännas som att alla aktiviteter som inte genererar barn, är onödiga att lägga tid på. Det är en tankefälla. Fortsätt leva.

7. Det kommer att komma dagar/stunder/perioder då du tvivlar på om du ens vill ha barn. Du sliter som ett djur att få ett liv du inte vet hur det är att leva i. Du kommer att träffa snoriga fyraåringar, korviga, missnöjda bebisar och sjövilda ettochetthalvt-åringar mitt i pågående fertilitetsutredning och fråga dig: vad i helvete håller jag på med. För jag detta krig mot min egen kropp på grund av normer, för att det förväntas av mig? Tänk om jag inte vill! Den känslan kommer kanske att vara skamligast av allt. Men den är helt rimlig. Alla som vill bli föräldrar eller väntar barn har massor av motstridiga känslor i kroppen; förväntan, bävan, kärlek, längtan, oro för att ångra sig sen när kolikbarnet väl ligger där. För dig är den processen segdragen. Du gör ett val varenda månad, att kasta dig huvudstupa in i något helt nytt. Och varje månad blir du besviken. Några veckor senare håller du andan och dyker igen. Och blir besviken igen. Boja på och boja av. Mitt i allt kanske det finns en liten lättnad, en liten vinlust. En liten äventyrslängtan. Mitt i all den bottenlösa frustrationen. Och det är okej.

8. Testknarka är ett tråkigt ord. En testknarkare är inget man vill vara. Men ovisshet är också tråkigt. Så du kanske köper test för 2.50 på nätet och testknarkar dig igenom en vecka i månaden, sprängfylld av otålighet. Övertygad om att det där strecket som NÄSTAN fanns där i morse, kanske finns där på eftermiddagen. Du kommer att se många streck där inga streck finns. Du kommer kanske att ljuga om hur många test du förbrukar, som ett sätt att verka mer sorglös än du är. Sladda förbi köksbordet och utropa; men oj, jag ska ju ha mens snart, kanske dags för ett test? När du egentligen är inne på ditt artonde. Dubbelbestraffa inte dig själv. Känslan av misslyckande när det sista testet i förpackningen visar negativt är tung nog, redan innan du lassat på skammen över att vara en testknarkare. Du gör ditt bästa. Du testar dig fram.

9. Ha inte så bråttom! - kommer många att ropa och veva med armarna. Kanske känner du dig dum då. Girig. Men i själva verket handlar det kanske inte om att få ett barn i morgon. Utan om rädslan för att aldrig någonsin bli förälder. Att harva runt i barnlösheten i åratal och komma ut på andra sidan utan ett dunigt litet huvud mot ditt bröst. Om någon kunde försäkra dig om att du kommer att få ett barn om sju år, skulle du kanske coola ner, boka en resa till Mexico, slarva bort några ägglossningar. Men det finns inga garantier. Och det är det som gör ont. Det finns alltid folk som har försökt längre än du. Som är inne på tjugosjunde IVF-försöket och tycker att du är en rookie som bara försökt i drygt ett år. Men se upp! Detta är också en skamfälla. Är du frustrerad och orolig så är du.

10. Och mitt i allt: rädslan för att vara den där maniska, fixerade, gränslösa barnzillan.

11. Kanske är det många omkring dig som frågar när ni ska skaffa barn. Kanske känns det jobbigt. Eller så är det precis tvärt om: ingen undrar någonting. Det finns en total tystnad kring det där ämnet som påverkar hela ditt liv. Trots att du berättat om barnlösheten för vänner och familj, kanske ingen frågar hur det går. Var tydlig då, säg att du vill att de ska fråga dig om läget på barnfronten (om det är det du vill). Om de fortfarande inte kan/vill/vågar nudda vid ämnet, berätta hur ofta du är i behov av en avstämning. Ni kanske kan ha ett tecken. När du håller upp lillfingret är det dags för barnsnack. När du håller upp handen är det stopp. Huvudsaken är att du inte känner dig ensam, eller drar dig undan. Om du precis fått ett rejält bakslag kan det kännas helt outhärdligt att sitta runt ett middagsbord med sina närmaste och prata om en film. Det är bara du som kan uttrycka vad du behöver. Vifta med fingret. Var ego.

12. Du kanske får tidiga missfall som barnmorskan kategoriserar som sen mens. Och kanske känns det just som en sen mens. Men kanske känns det som en enorm förlust. Kanske har du redan räknat ut datum för beräknad förlossning, smekt dig över din platta mage, berättat för din bästa vän och spånat på hemliga namn. Rivit fram ett par för stora leggings som låg längst in i garderoben, eftersom de snart kommer att behövas. Missfall är aldrig ditt fel. Oavsett om det kommer tidigt eller sent. Att vilja för mycket kan inte generera ett missfall. Och bara du bestämmer vad som har hänt i din kropp. Du har rätt att uppleva händelsen precis som du gör oavsett vilka känslor som härjar i dig. Oavsett om det känns som ett förlorat barn eller en ond blödning.

13. Googlar du efter recept på rabarberpaj hamnar du på Familjeliv. Googlar du efter vandringsresor hamnar du på Familjeliv. Googlar du på ”extremt tidiga graviditetstecken” ”plussa sent” eller ”spökstreck” (dvs intorkade strimmor på graviditetstest som med ett tränat öga kan likna positiva streck. Folk fotar, lägger upp och jämför) hamnar du garanterat på Familjeliv. Och där finns ingen kraft att hämta. Bara nojor och fakta du inte vet var du ska göra av. Du kanske finner en gemenskap med andra som också vill älta hur vanligt det egentligen är att vara gravid TROTS att man har mens. Men Familjeliv är inget tvärsnitt av befolkningen. Där finns ytterligheterna, de mest frustrerade och drabbade av alla. Känner du för att börja halsa hostmedicin, ha sex i en hammock och sluta med citron – gör det. Men försök att sålla bland uppmaningarna. Och inför familjelivsförbud om det bara stjäl din kraft.

14. Det finns faktiskt några positiva saker med den här barnlösheten också. Du och din partner kanske teamar ihop er. Tillsammans bygger ni upp en gemensam längtan som inte hade funnits där om det gick på första försöket. IVF-sprutorna kommer definitivt att bota din skräck för nålar. När du injicerat din egen mage upp till tre gånger om dagen, känns blodprov som en petitess sen. Och om er strävan faktiskt leder till ett barn, är det en viktig resa ni befinner er på. Som ni kan se tillbaka på och dra en massa lärdomar.

15. Men för det mesta är det bara skit att vara ofrivilligt barnlös. Gör ditt bästa för att den här fasen ska vara så bra som möjligt för dig. Oavsett hur den slutar. Barn är ingen rättighet! skriker folk. Nej det är det inte. Men du längtar efter ett ändå.

Jag påverkas..

... av andras kommentarer.

Tidigare kände jag inget direkt när folk pratade om barn.... men numera göra jag det.

Idag på jobbet hade två arbetskamrater en diskussion om just barn..... en 22-årig kollega berättade att hon hade barnfeber... hon hade pratat med sin man om att hennes P-stav ska plockas ut om ett år och om hon skulle sätta in en ny...... hon vill ju så gärna ha barn, det finns ju så söta barnkläder just nu på kapp ahl.

Den andra kollegan som är 54 år är redan mormor och hon och hennes dotter har kunnat göra så mycket eftersom de inte skiljer så mycket i åldersskillnad mellan dem.....

Jag kunde inte hålla tyst utan försökte förklara att det finns ju dom som träffas sent och det finns de som inte kan bli gravida utan behöver hjälp....

Eftersom jag nu har gått hos min terapeut i drygt 2 år så har jag nog blivit miljöskadad.... och analyserar mycket... så även dagens händelse...

Kan det vara så att jag påverkas av barnkommentarer så mycket bara för att jag nu känner att jag själv är redo??? Redo att få förmånen att bli mamma...

Hur mycket orkar man

... återigen ett tag sen jag skrev här. Mycket har hänt dessvärre inte så mycket på barnfronten men annat både roligt och tråkigt....

Börjar med det tråkiga... Min älskade pappa har blivit sämre, just nu idag när jag skriver detta inlägg är han inlagd på sjukhuset och har varit det i 5 dagar, han skulle ha fått sin andra cellgiftsbehandling i tisdags men efter det vanliga blodprovet i måndags så var hans trombocyter låga och den sköts upp en vecka. I Onsdags upptäckte hans sambo att hans ben hade svullnat upp.... en biltur upp till akuten och efter några timmar där konstaterade man att han hade massa proppar från ljumsken och neråt i benet..... Men man kunde inte ge honom vilken medicin som helst.... han har ju en hjärncancer med en växande tumör i hjärnan.... man provade att ge honom dropp men värdena blev ännu sämre, nu får han sprutor i väldigt låg dos.... Han är stark min pappa men kommer du kunna komma hem igen pappa lilla....

Det roliga mitt i detta tråkiga är att jag har börjat på ett nytt jobb som jag älskar. Jag jobbar som personlig assistent åt en 22-årig hen som blev påkörd när hen var 14 år. Ett utmanande jobb med mycket ansvar och mycket omvårdnad... men helt underbart.....

Skratta, gråta eller skrika......

Igår ringde jag då till SU för att pejla läget ang vår kötid.... tidigare än jag hade tänkt men kunde inte hålla mig.....

Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller skrika....... Ja det stämmer att ni har stått i kö i ett år men jag kan inte säga när ni kommer bli kallade svarade dem trevliga sköterskan...

Jag frågade då om det kommer bli i år?

- det vågar jag inte svara på svarade hon, men jag kan ju säga som så att kötiden är ca 1,5 år, och att vi just nu håller på att kalla de som ställdes i kö april 2011....

Då lär det bli först i mars 2014 svarade/frågade jag.

- hon svarade : ja det är ju bättre att vi säger längre tid och om det går fortare så blir det ju bara positivt......

Alltså till er som har försökt med IVF, står i kö till adoption... jag kan inte sätta er ini er exakta känsla men jag förstår denna frustration ni har....

Jag fyller 37 i år, nästa år i april 38.... kommer jag hinna bli mamma innan 40???????

Uppdatering

.... här kommer en uppdatering. Dock ingen uppdatering som berör vår kamp om att få bli föräldrar....

På föräldrafronten så står vi fortfarande i kö..... i kö för att komma intill äggdonationsteamet.....

För övrigt.... jag för trots att vi längtar och längtar så måste vårt liv fortsätta.....

Vi har flyttat, till ett mycket mindre hus men som räcker gott och väl för oss, och det finns ett rum om familjen kommer utökas..... tills vidare är detta rum ett gästrum/spelrum....

Våra katter har nu accepterat flytten och i förrgår fick de börjar gå ut, och nu på morgonen har våran lilla Maja vart ute och forskat omgivningen i 4 timmar, hennes syster ligger här brevid mig och sover gott efter en timmes utforskning.

Min man blev ju innan jul uppsagd och han går nu en arbetsmarknadsutbildning och har flera praktikplatser inbokade...... Allt för att han ska hitta vad han vill omskola sig inom....

Min älskade pappa, har blivit mycket sämre. den 1 mars fick vi reda på att hans cancer har spridit sig i hjärnan och påverkar dels hans minne men oxå personlighet. Han låg inne på inskologiska avd nu under helgen för att man satte in stark kortisonkur för att minska trycket på hans hjärna.... Han har en obotlig hjärncancer...... den 11/3 får vi besked om det överhuvudtaget finns något att göra eller om det ska handla om rent smärtstillande..... vad vio vet nu så har pappa inte ont.... iallafall om han är ärlig... det är liksom inte hans starkaste sida att tala om att han har ont eller be om hjälp........

Den 2/4 är min plan att ringa ner till SU för att få en köuppdatering, hur ligger vi till??+ Blir det aktuellt före semestern eller får vi köa över sommaren eller blir det överhuvudtaget detta år????

tack för denna gång!

Jag skäms.....

...... över att jag inte skriver oftare...... Inte för att jag vet om nån läser min blogg...... Men ska ändå göra en kort sammanfattning....

Jag följer några andra IVF-bloggar, några av er har fått underbara nyheter och ni har nu en liten som växer i er mage, andra har redan fått och har fullt upp med små i familjen, en del håller fortfarande på med sina behandlingar för att få sitt plus....... själva är vi fortfarande i kösituation...... Men i april har jag sagt till mig själv ska jag ringa till Göteborg, då har vi stått i kö i ca 1 år och de sa att kötiden till teamet var 1- 1,5 år.... kommer vi komma intill innan sommaren eller blir det i höst......

Men som sagt var en kort sammanfattning sedan november....

Min älskade pappa kämpar på med sin cancerbehandling, nästa torsdag ska de iaallafall iväg på en 2-veckors semesterresa med cellgifterna nerpackade i väskan.... Unnar verkligen dem denna resa det har vart en tuff höst och vinter för dem.

Min älskade man som har kämpat hela hösten mot sin chefs förutfattade mening om att han som hörselskadad inte ska jobba inom vården med funktionshindrade människor, bestämde sig den 21/12-12 efter antal möten att säga upp sig själv och fick ett väldigt förmånligt avgångsvederlag. Nu är han arbetslös och mycket frustration, samtidigt började han i måndags en kurs i Af´s regi som går ut på att han ska hitta en ny bana och ett arbete som skulle passa honom och hans funktionsnedsättning.....

Att han har blivit arbetslös innebär ju att ekonomin blir lidande, vi har därför bestämt oss för att flytta till ett mindre boende. Så den 2/3 går flyttlasset till ett betydligt mindre hus än nu men ändå fullt tillräckligt. En trea på 93 m2. Dessutom blir det en eget hus men med ett vanligt hyrekontrakt och hyresvärden med co sköter all den yttre skötsel. Vi kan lägga energi på oss själva och vår framtid......

Vad våra älskade katter komma tycka om detta vet vi inte, men de kommer med största sannolikhet att anpassa sig, det konstigaste blir nog för dem att de inte kommer att ha en egen dörr att gå ut och in i, utan är beroende av oss. Men nu är ju min man den han är.... En hundkoja är inköpt och står nu i vardagsrummet och ska bli en kattkoja med deras gamla kattlucka i, så när vi är borta och de är ute ska de kunna gå in i den och få lite skydd......

Själv går jag fortfarande i min terapi en gån i veckan och gör upp med mig själv en gång för alla. det närmaste målet jag har nu är att jag ska bli stolt över mig själv, att jag ska älska mig skjälbv, att jag ska älska min kropp och inte minst av allt att : JAG ÄR VÄRD ATT FÅ LEVA OCH JAG ÄR VÄRD ATT BLI ÄLSKAD.