ja jag är visserliggen det som rubriken säger men jag kan ändå inte smälta det.
Det jag skriver om är att jag har vart i kontakt med SU, precis som överenskommet med dem innan sommaren.
Men nu fick jag en information som vi inte har något minne om att vi fått tidigare och som blev lite av en spark på knäna.
Vi har tydligen varit blåögda och blonda och trott att den kö som vi nu står i på ca 1,5 år, var kö till själva äggdonationen, alltså till själva ägginsättningen. NEJ så var det absolut inte, utan den kö vi står i nu är kön till själva äggdonationsteamet. När vi väl är framme där om ca 1 år, så kommer vi träffa BM, kurator och läkare, när det är klart och allt är OK så ska vi matchas med lämplig donator.
Ja det var en chock, ja eller inte chock utan mer en rejäl kalldusch, vi var så inställda på att till nästa höst/vinter var vi igång med att försöka nå vår dröm om att få bli föräldrar.......
Sedan uppstod det en annan sak som oxå fick oss i gungning. Vi visste ju sedan tidigare att vi skulle lämna ett nytt spermieprov. Men nu fick jag prata med en annan BM än den tidigare jag pratat med. Denna barnmorska menade på att detta spermieprov som vi ska lämna inte får vara dåligt för då kan de inte hjälpa oss. Men stammade jag fram, det var väl inget dåligt vi hade lämnat sist, det var ju bara det att vårt hemsjukhus hade gjort en annorlunda analys än den som ni gör på SU, eller? - Ok var det så svarade hon då....
Ja nu har vi hur mycket tankar och funderingar i huvet som helst.
Men det jobbigaste just nu är dels kommer spermieprovet som ska lämnas den 1/10 vara tillräckligt bra. Sedan hur långt tid kommer hela denna procedur ta??
Tack och hej för denna gång!
Varför får inte provet vara dåligt? Måste mannens spermie vara tiptop om kvinnans ägg är dåliga? Är det rädslan för att din mans spermie inte är dugliga och användbara till det donerade ägget och donatorspermie är förbjudet? Om det skulle vara dåligt, kan ni inte då få möjlighet att göra om provet senare?
SvaraRaderaJag förstår om det känns tungt, men försök att ta en sak i taget.
Stor kram
Anna
Tack Anna!
SvaraRaderaMin största oro är nog att de ska döma ut hans spermier. nej det måste nog inte vara tiptop, bara de orkar befrukta ägg så räcker det nog.....
Nu hoppas vi inte att det är så att de inte duger men skulle det vara så skulle detta ta min man väldigt hårt. Jag har accepterary faktum att jag inte kan producera ägg etc, men han tar allt mycket hårdare och personligare....
Jag ska försöka ta en sak i taget och medans vi väntar på vår tur som kommer så ska jag njuta av mina vänner här i cyperrymden som har den stora äran att vara närmare sitt mål. Tex er Anna.
Åå Ugglan, va tråkigt när det blir så där..man tror en sak och så är det på ett helt annat sätt för att något har brustit i den viktiga kommunicationen, informationen..förstår er besvikelse å att det snurrar många frågor nu. Men ni ska se det löser sig nog till slut, ta en dag i taget och försök slappna av (jag vet lättare sagt än gjort). Gör saker som du/ni älskar att göra så går tiden lite fortare =)
SvaraRaderaStyrke Kramar från B
Tack gulliga för de raderna. Vi föesöker ta en dag i taget, men precis som du skrev är det lättare sagt än gjort.
RaderaMen vår tid kommer ju komma när det är dags och tills dess måste vi försöka ta vara på tiden.
Nu först tar vi besöket i oktober och sprekieprovet så får vi se sen..¨
KRam