Tänkte dela med mig om mina tankar om äggdonation.
När vi var på läkarbesöket på SU och läkaren förklarade att felet låmg hos mig att jag inte hade några ägg, så dök några tankar upp.
* jag är värdelös, jag kan inte bli mamma
* min man borde lämna mig så han kan få barn med någon annan.
Men i bilen på väg hem från Göteborg fann jag andra tankar.
Precis som vid organdonation så är det ju mottagaren som ansvarar för att förvalta din donation. Samma sak gäller väl vid äggdonation.
Jag har förmånen att få äggdonation, men efter insättandet är det jag som ska bära det, jag som ska se till att det växer och så småningom ska resultera i barn. Det är jag som ska vårda det och har det i mig. Det är ju inget att skämmas över.
Efter dom tankarna och efter det att min hade deklarerat att han inte tänker lämna mig trots denna dom. Bestämde vi oss för att vara helt öppna med detta att vi ska få ägg donerade till oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar