Tankar om äggdonation

Tänkte dela med mig om mina tankar om äggdonation.

När vi var på läkarbesöket på SU och läkaren förklarade att felet låmg hos mig att jag inte hade några ägg, så dök några tankar upp.


* jag är värdelös, jag kan inte bli mamma
* min man borde lämna mig så han kan få barn med någon annan.

Men i bilen på väg hem från Göteborg fann jag andra tankar.

Precis som vid organdonation så är det ju mottagaren som ansvarar för att förvalta din donation. Samma sak gäller väl vid äggdonation.

Jag har förmånen att få äggdonation, men efter insättandet är det jag som ska bära det, jag som ska se till att det växer och så småningom ska resultera i barn. Det är jag som ska vårda det och har det i mig. Det är ju inget att skämmas över.

Efter dom tankarna och efter det att min hade deklarerat att han inte tänker lämna mig trots denna dom. Bestämde vi oss för att vara helt öppna med detta att vi ska få ägg donerade till oss.

Varför äggdonation

Jag och min man kan inte "tillverka" barn själva. Ska försöka förklara lite kort varför äggdonation är vår möjlighet till att få barn.

Frdagen den 13 februari 1998 fick jag diagnosen " non hodgkin lymfom" det är en typ av elakartad blodcancer som hade satt sig i lymfan. Jag hade bla en äggstor tumör i höger ljumske som avlägnades.

Sjukvården handlade väldigt fort och bara en månad efter beskedet var cellgiftsbehandling i full fart. När den var avslutad var det 3 veckors återhämtning och sedan väntade 1 1/2 månads strålning mot höger ljumske.

Vad jag inte visste och antagligen inte läkarna heller var att all min äggproduktion avstannade/upphörde.

Jag har alltså ingen äggproduktion. Jag har ingen äggaktivitet i mina äggledare, de är helt still därinne.

Som tur var har sverige fattat galoppen att tillåta att detta ska få ske i sverige. Tidigare fick man åka över till danmark tex.

All glädje till de par som kan få ivf med sina egna ägg och spermier men det finns såna som vi som behöver hjälp. Vi i form av äggdonation.

Detta är jag eller vi.

Tänkte jag skulle börja med att berätta om mig eller vi dvs jag och min man.

Jag är en kvinna på 35 snart 36 år. Är gift sedan drygt 8 månader tillbaka med min man som snart är 30 år. Vi har vart ett par i ca 4 år.

Vi hyr ett stort hus på landet, där vi bor ihop med våra buskatter Maja och Moa, två stycken bortskämda buskatter. De är syskon och är lite mer än 1 år. På sömdag förresten har de vart våra i ett år.

Vi kan inte bli föräldrar själva, dvs vi behöver medicinsk hjälp.

Nybörjare på att blogga

Jag är en nybörjare på detta med att blogga.

Starten till mitt bloggande blev när jag surfade på nätet och hittade IVF-bloggar.

Då bestämde jag mig för att starta en egen.

Jag saknar att det inte finns så många som skriver om äggdonation, så jag tänkte bjuda på vår resa som är precis i startgroparna.