34+5

Idag var det då dags för besök på specialist -MVC. Allt gick bra och hon följer sin kurva väldigt bra och allt var bra. Nu släpper de oss till vanliga MVC som i sin tur får boka in oss om läget skulle förändras. Men som det ser ut nu så är planeringen att vi satsar på en vaginal förlossning.

Här ser ni utveckljgskurvan, enligt den kommer vi ha en dotter på ca 3700gr om 5 veckor???

Själv så har jag svullnat upp rejält, både fötter och händer. Ryggen gör sig märkt med smärta.... Men men det går ju över.

Här kommer en bild när jag hade sockar på mig i 2 timmar...

Imorgon är det jag som köper ett par nya och större stödstrumpor....

Mer bilder

Kallaxhyllan där leksakerna förvaras, maken har sorterat som han tycker det ska vara.... Undra vem som får bestämma ordningen ??😉

Mys och amningshörna

Babyskyddet, så vi tryggt och säkert kan få hem vår efterlängtade 

Lite bilder

Stokke stol med babyinsats.... Blivande lekkamrat provsitter

Bokhylla med böcker 0-2 år

Klädgarderoben, vi är oense huruvida vi har tillräckligt eller inte, här ses storlekar 50-56

Dörren intill rummet, namn ska upp...

Här har vi garderob med sängkläder,med kräkhanddukar, filtar  mm 

Den ljuddämpande golvmattan....

Det viktigaste enligt mannen, en taklampa i hans tema och som tänds med dimmer

Då är vi i 31+5

Idag var vi på kontroll hos specialist-MVC. Det var ultraljud för att se hur vår vilde har växt.... Hon visade både läkaren och sköterskan att hon verkligen har en egen vilja.

Allt såg jättebra ut och hon följer sin egen kurva, vikten idag visade 1920 gr. Flöden via navelsträngen var bra, dock var den någon som var väldigt arg för att hon blev väckt i sin törnrosasömn och hade hjärtslag uppe mot 175 slag... Läkaren ville vara säker så hon ville att vi skulle göra en CTG-kurva....

Så vi fick byta rum och lägga oss i en säng och sköterskan kopplade upp oss.... Fortfarande en arg tjej som inte ville bli störd....  Men efter ett tag så somnade hon om, vilken inte var populärt hos sköterskan som väckte henne igen.... Efter kanske drygt 15 minuter fick vi tummen upp....

Ny kontroll om 3 veckor....

Som ni märker rullar det på.... Tänk att vi om 8-10 veckor är föräldrar.... jag känner ni min panik i och med detta... Hur ska vi klara detta???

Men jag lovar er, att imorgon när jag träffar barnmorskan på MVC ska jag ta upp all min oro.... Jag inser att jag måste ge mig själv de bästa förutsättningarna för att få en så bra start som möjligt....

Vecka 29 ( 28+3)

Ni som följer min blogg vet att jag inte direkt är den mest flitigaste när det gäller att uppdatera den.....

Att sedan ha köpt ny dator och inte förrän nu fattat att jag inte kan ha google chrome för att kunna uppdatera... jaja man lär så länge man lever....

Men nu kommer en uppdatering ang läget sedan drygt 1 månad sedan det förra inlägget...

Som ni ser på rubriken har vi nu kommit in i den tredje trimestern och befinner hos i vecka 29....?? Vart har tiden tagit vägen.... Det var ju endast 7 månader sedan vi befann hos på Sahlgrenska och satte in det befruktade embryot.. och nu är vi i v. 29..???

Jag har ju fått graviditetsdiabetes och med det måltidsinsulin och en himla massa stickande i fingertopparna för att ha koll på mitt blodsocker, men för 2,5 vecka sedan fick jag ett hjälpmedel som underlättar mätningen. Det är Libre Freestyle, jag sätter fast en sensor i form av en liten dosa som har en fin nål i mitt och som sedan sitter med häfta, den ska sita i 2 veckor och sedan måste man byta. Jag har sedan en dosa som jag sätter på och för över knappen och vips får jag ett värde på mitt blodsocker och som visar om det ligger bra/nedåt/uppåt.... Hur smart och lätt som helst... och jag slipper ett himla stickande varje dag....

Lite bebismått vecka 28 hos barnmorskan 27/5
Sf mått27 cm ( +3 cm på 2 veckor)
Bebis hjärtslag : ( 141 s/min)

Besök på specialist-MVC 3/6 Tillväxtultraljud
Bra cirkulation i navelsträng
Bra med fostervatten
Pigg och livlig krabat
Vikt ca 1200 gr
Läkaren tyckte hon såg blygdläpparna och vid besöket den 30/3 tyckte Barnmorskan att vår krabat var snopplös...

Så det verkar som att vår livliga krabat får fortsätta att vara vår lilla Ronja...

Att jag har en pigg och livlig krabat råder det ingen tvekan om, hon kan verkligen göra sig påmind med sina sparkar, och det är inga dåliga sparkar utan de känns....

Just nu är jag dessutom förkyld med hosta och rinnande näsa.... näsan är lättare att härda ut med, men hosta och en mage som börjar bli större och hårdare är inge bra kombination, speciellt inte nattetid, det blir inga många timmars sömn. Varje gång jag hostar så gäller det att samtidigt knipa..

Mitt humör är just nu inne i en ny berg- och dalbana... stackars min man som får stå ut med detta.... tårarna kommer hur lätt som helst och med fog lossningar, trötthet på detta så är det inte mycket som behövs för att jag ska brista...

På vän-fronten har nu en bloggvän äntligen fått sin lilla prinsessa i fredags, STORT GRATTIS och STORT LYCKA TILL!!!

En annan blogg-vän befinner sig efter mycket kämpande i v. 8 + 5, hoppas att ditt illamående snart ger sig och att du kan njuta av ert underverk...

En annan bloggvän, som den 20/4 gjorde sin äggdonation, fick inte sitt efterlängtade plus nu heller, men du är en riktigt fighter och jag är helt övertygad om att ert plus kommer att komma.

Imorgon ska vi på en inspirationsföreläsning på sjukhuset där vi så småningom ska förlösas.
Nästa vecka börjar vi vår föräldrakurs...
Detta gör att det börjar bli mer och mer verkligt...

Vårt barnrum börjar mer och mer bli iordningställt.... vi har fått väldigt mycket saker från vänner och har massor av saker och kläder, lovar att lägga upp bilder så småningom...

Har idag fått en redogörelse....

... hur förlossningen kommer gå till och hur det känns. Vår goaste väns systerdotter på 9 år har idag förklarat att det känns som att man föder en stor vattenmelon.


Sedan mitt senaste inlägg har det hänt en del hos bloggvänner och andra vänner. En bloggvän har precis fått sitt efterlängtade plus efter att ha fått hjälp och behandling på serum-kliniken i Grekland, en annan som kämpar och kämpar har tyvärr fått ett nytt negativt besked.....

En vän, har sedan drygt 3 veckor varit mamma, fick i v. 30+3 förlössas och fick en liten pojke på 1680 gr och 42 cm lång och igår passerade han 2 kg-sträcket ochj på tisdag får han bo ihop med sin mamma på sjukhuset.....

Glädjande och sorg i dessa besked..... påminner mig om hur orättvist detta med barnkämpandet är.... en del lyckas och en del får kämpa i motvind....


Kort resume om mig själv....

Är ju sjukskriven och kommer vara det fram till förlossningen, det var nog räddningen, känner att min kropp och min lilla vilde mår mycket bättre.

Har börjat med insulin och sticker mig själv 7 ggr/dag... ja iallafall när jag kommer ihåg det ;-)...

Går ju på kontroller hos barnmorskan varannan vecka, det är jämna veckor och ojämna veckor är det kontroll hos diabetesmottagningen... så nog är min graviditet kontrollerad...

Har börjar svullna lite smått i kroppen, ska försöka bli bättre att komma ut på promenader.

Mitt humör har lugnat ner sig, jag har inte utbrott så ofta, däremot har jag börjat gråta väldigt mycket. Det är mycket tankar och funderingar..... tror mycket tankar väcks över att jag inte har min mor i livet, även om det är 34 år sedan hon lämnade mig, så saknar jag henne som mor och bollplank... inser att jag är ganska själv... visst jag har vänner men törs och skäms lite över en del tankar....

Funderar på att ta upp detta med barnmorskan vid nästa besök och kanske få träffa kuratorn för att få ventilera lite....

Första hjärtljudet.....

I tisdags var vi på kontroll igen på MVC. Alla värden var bra förutom TSH, det skulle tas nytt....


Men vi var med om en helt obegriplig upplevvelse, vi fick för första gången höra hjärtljudet på vår lilla parvel...... Tänk någon bor och huserar i min mage.... Det börjar bli mer och mer verkligt nu...

Nu är det kontroll hos MVC varannan vecka i nio veckor därefter blir det varje vecka...

Annars börjar jag må bättre och bättre, mycket säkert då jag är sjukskriven nu fram till förlossningen... i 19 veckor, inte för att jag ska förstå hur dessa 19 veckor ska gå men men det var ett tvunget måste för att jag och bebisen skulle kunna må bra...