Jag påverkas..

... av andras kommentarer.

Tidigare kände jag inget direkt när folk pratade om barn.... men numera göra jag det.

Idag på jobbet hade två arbetskamrater en diskussion om just barn..... en 22-årig kollega berättade att hon hade barnfeber... hon hade pratat med sin man om att hennes P-stav ska plockas ut om ett år och om hon skulle sätta in en ny...... hon vill ju så gärna ha barn, det finns ju så söta barnkläder just nu på kapp ahl.

Den andra kollegan som är 54 år är redan mormor och hon och hennes dotter har kunnat göra så mycket eftersom de inte skiljer så mycket i åldersskillnad mellan dem.....

Jag kunde inte hålla tyst utan försökte förklara att det finns ju dom som träffas sent och det finns de som inte kan bli gravida utan behöver hjälp....

Eftersom jag nu har gått hos min terapeut i drygt 2 år så har jag nog blivit miljöskadad.... och analyserar mycket... så även dagens händelse...

Kan det vara så att jag påverkas av barnkommentarer så mycket bara för att jag nu känner att jag själv är redo??? Redo att få förmånen att bli mamma...

Hur mycket orkar man

... återigen ett tag sen jag skrev här. Mycket har hänt dessvärre inte så mycket på barnfronten men annat både roligt och tråkigt....

Börjar med det tråkiga... Min älskade pappa har blivit sämre, just nu idag när jag skriver detta inlägg är han inlagd på sjukhuset och har varit det i 5 dagar, han skulle ha fått sin andra cellgiftsbehandling i tisdags men efter det vanliga blodprovet i måndags så var hans trombocyter låga och den sköts upp en vecka. I Onsdags upptäckte hans sambo att hans ben hade svullnat upp.... en biltur upp till akuten och efter några timmar där konstaterade man att han hade massa proppar från ljumsken och neråt i benet..... Men man kunde inte ge honom vilken medicin som helst.... han har ju en hjärncancer med en växande tumör i hjärnan.... man provade att ge honom dropp men värdena blev ännu sämre, nu får han sprutor i väldigt låg dos.... Han är stark min pappa men kommer du kunna komma hem igen pappa lilla....

Det roliga mitt i detta tråkiga är att jag har börjat på ett nytt jobb som jag älskar. Jag jobbar som personlig assistent åt en 22-årig hen som blev påkörd när hen var 14 år. Ett utmanande jobb med mycket ansvar och mycket omvårdnad... men helt underbart.....