Midsommartankar

..... Har insett att jag inte direkt är någon flitig bloggare....

Just nu är jag lite "over place" son Prins Daniel beskrev det när hans lilla Estelle hade kommit till världen. Har precis vart inne på en annan blogg. Ett par som i över 2 år har väntat på sitt barnbesked, nu har de äntligen fått det, nu kan de åka och hämta hem sitt lilla barn.

En annan blogg som jag minst en gång om dagen är inne och läser på är nu i vecka 19, dom väntar tvillingar och har precis fått reda på att det ena könet är en tjej.

Midsommarafton igår firade vi lugnt här hemma med några goa vänner.

Våra underbara kattjejer förser oss dagligen med föda, ibland är de döda, andra gånger som tidigt i morse var det en levande. Denna gången var den inte skadad så jag kunde fånga in den och återföra den till dess naturliga miljö, skogen.

Samtidigt mitt i allt detta. Fick jag helt oväntat ett sms från min pappa, som önskade oss glad midsommar. Ja för de flesta skulle detta vara mer konstigt att inte få det, men för mig är det helt oväntat men en sån underbar känsla som inte går att beskriva.

Samtidigt så har vi kommit in i någon slags nedräkningsfas. Typ att nästa midsommar kanske vi vet ett datum för ägginsättning eller nästa midsommar kanske vi har ett ägg insatt......... samtidigt som jag någonstans intalar mig att det kan vara ett "farligt" sätt att tänka......

Vill inte tänka på vad som händer om våra tre "gratis" försök inte lyckas. Jag vet att det kan bli så, jag vet att det kan lyckas. Jag vet att jag borde lägga energi och kraft på annat......

Vi är klara för stödfamilj/familjehem. Det är ingen ersättning för vår egen barnlöshet, även om vi skulle få eget/egna barn så kommer vi att öppna vårt hem för detta. Det finns så många barn/ungdomar i vårt land som far illa i sin egna hem. Jag var ett sådant barn. Därför när jag för ett tag sedan gjorde upp med mitt förflutna och har blivit "hel" så var det ganska naturligt och självklart för oss att ta detta beslut. Det var aktuellt för ett tag sedan med en tjej på 2 år, men det hela blev avblåst pga av andra omständigheter som vi inte rådde på.

Samtidigt då bestämde vi oss för att avvakta när det ändå inte blev något, för att lägga helt lägga fokus på våra kommande behandlingar.

Imorgon är det ett år sen jag och min man sa JA till varandra i kyrkan. Ett år som har gått i rasande fart. Nu har vi ju vart ihop i drygt 4 år och levt sammanboende i drygt 3 1/2 år, men det är ändå något speciellt att vara gift. Att ha lovat inför Gud och församlingen och inför varandra att vi ska älska varandra i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt.

Till sist på detta konstiga blogginlägg. Lev för dagen för om morgondagen vet du inget om, njut av stunden och tillåt känslorna komma, älska dig själv och le åt svårigheterna. Njut av andras glädje.

Vilka par behandlas med äggdonation

Fick ett brev häromdagen på posten från SU, jag ringde dit ner och bad dem skicka lite info om äggdonation, då vi har fått många frågor från vår närhet. Det är liksom lättare att kunna ge dem lite papper att läsa.

Tänkte dela med mig lite av den informationen här på bloggen.

Först ut är avsnittet:

Vilka par behandlas med äggdonation


De par som erhåller äggdonation är par som inte har någon annan behandlingsmöjlighet. Det kan vara avsaknad av äggstocksfunktion p.g.a för tidig menopaus ( före 40 års ålder), genetiska orsaker ( t.ex. Turners syndrom) eller tidigare cellgiftsbehandling eller strålning p-g-a cancer eller annan sjukdom. Vissa kvinnor har av olika skäl fått äggstockarna bortopererade. En liten grupp äggdonationspatienter utgörs av par där kvinnan är bärare av ärftlig sjukdom. Det är i Sverige inte tillåtet att använda äggdonation då orsaken är naturligt åldrande hos kvinnan.

-----------

I vårt fall får vi behandlingen i och med att jag har blivit behandlad med cellgifter samt strålning. Jag hade ju cancer när jag var  22 år och blev då behandlad dels med strålning i området kring höger ljumske och även cellgiftsbehandlingar.